This is who i am.

Åh vilka underbara personer det finns här i Bryssel. Trivs som aldrig förr just nu. Men dessvärre så flyttar Nina från sitt hem nu, som bara är fem kvarter från mig, till en helt annan del av staden. Men. Det finns tunnelbana. Puh.

Riktigt rolig franska idag. En månads studier är avlsutade. Nu går vi snart in på kapitel två. Riktigt gött.

Nu har jag varit hos apoteket och fått några piller/kaplsar som man ska suga på, vad jag förstod av tyskan. Hmm. Smakar skit och gummi.

Mina röster finns fortfarande kvar i min hals. Kan jag inte få tillbaks min röst? De slåss om vem som ska vara där mest. Trams. Kommer den viskliknande falsettrösten vinna eller kommer mansrösten som liknar en båtuta ta hem priset?

To be continued...

Nu skulle du ha hört mig prata. Ena stunden är det i en viskliknande falsett, andra stunden är det som om en mansröst till båttuta har hamnat i halsen på mig. Har inte bestämt mig för vilken av de två helt olika rösterna jag ska använda i dag på franskan. I vilket fall som helst så kommer nog Antoine ( läraren ) bli mycket förvånad när jag öppnar munnen. Har ju inte varit där på två gånger. Och att prata franska med den här rösten vet jag inte hur det ska gå - kanske är det helrätt med visknade falsettoner. Kanske låter det som franska bara jag öppnar munnen? Inte låter det som svenska i alla fall... Hmpft.

Hatar att ha stämbandsinflammation.

Lyckan är funnen.

- Har hittat en butik som säljer svenska saker. Marabou, Estrella, OLW, Lantchips, Cloetta, Fazer, Singoalla, Annas pepparkakor, Ballerina, Abba sill, Kaviar, Prästost, Lätta, Start-musli, svenska böcker, Ahlgrens bilar, you name it.

                                                                        

Idag är det stan som gäller. Närmast nu ska jag till Midi och handla tågbiljetter till Paris. Ska bli underbart mysigt. Längtar att få komma till staden jag längtat till att få se. 27 april smäller det.

Ska ut på stan med Nina och försöka hitta något till utgången ikväll.  Inga pengar i sort sett, kanske rea någonstans?



Host host. Over and out. Host host.

Det är tragiskt och helt oförståeligt när någon omkommer i en trafikolycka utanför Ljusdal.
Jonas Andersson, "Safiren-Jonas" från Trosa omkom i onsdags i en trafikolycka. Han omkom tillsammans med sin mamma, medan pappan och hans lille son överlevde. Jonas har genom många år varit med och hjälpt till på många arrangemang som klubben haft och han har varit en klippa. På många sätt.

Det är halv stång idag. Helt klart.

I'm in dancingmood tonight.

Jag vet inte vad som har hänt. Har nu suttit framför datorn i fyra timmar och löst de flesta av mina uppföljningsmail. Helt otroligt. Jag har klarat upp närmare 30 mail på fyra timmar. Och det är inte vilka mail som helst, utan sådana mail som tar lite kraft och betänketid att genomföra och svara på. Wow!
Nu har jag bara fyra mail kvar, och de kan jag inte på egen hand lösa just nu, just idag.
Tänka sig vad en sjukling kan göra framför en dator. Men nu är jag helt slut. Helt totalt hopvikt på kontorsstolen. Så nu ska jag ut i vårvädret och ta en promenad. Det rensar nog kroppen. Solen kan göra mirakel.

Efter en dags arbete som sjukling tänkte jag mig en bra film i kväll. Kom precis tillbaka från videobutiken. När jag skulle betala fick jag förslaget från killen i kassan:

- 4 euro, eller en date med mig i morgonkväll.

Jag är snabb och svarar:
- Ha, sådär billig är jag inte. Och räcker fram honom pengarna och småler.

Han svarar med:
- Okej, men en middag. Vad säger du om det?
- We'll see, we'll see.

Haha! Inte trodde jag att jag skulle bli uppraggad på i en videobutik av alla ställena. Dessutom så här otroligt ofräsch som en sjukling bara kan vara.
Helt otroligt. Hmpft.

Solen har lyst som bara den idag. Mysigt. Krasslandet är bättre idag, så Nina drog med mig ut på en promenad med Marzeil, barnet som hon är au pair åt. Han kom faktiskt ihåg give-me-five! Det ni!

Papa! (Hejdå!)





Marzeil och Nina i vårvädret
                                                               


Tusensköna... försök översätta det på engelska. Nina såg ganska frågande ut..!

Ingen bra dag idag. Är helt skakis och har ont i hela kroppen. Inge bra alls. Jobbar i ett tempo jag ladrig varit med om förut. Snigeltempo.
Sängen!? Äh. Den är för långt borta...

Jag vet inte hur, men telefonbolaget i Bryssel - Proximus - får ihop en tallrik sjungande mat med telefoni.

På tv rullar nu en reklamsnutt som jag inte kan undgå att garva till. Det börjar med att en köttbulle med mun ( i en storlek större variant än de hederliga svenska, köttbullar alltså ) tar ton och börjar sen att sjunga. Efter ett tag börjar potatismunnen sjunga och sen varenda liten grön ärta som finns på tallriken. De sjunger någåon låt på flamländksa kan jag tänka mig att det är och de låter som en hel kör. Det enda man ser är en tallrik med gapandes köttbullar, potatismos och gröna ärter. Sen ser/hör man hur deras röster kvävs av plastfolien och de åker in i kylen och fortsätter att nynna. Underbart kul.

Och deffinitivt så påverkas jag av det här. En bra reklam, och jag skrattar, och hinner tänka - att det var bra gjort av Proximus. Och även om jag kanske inte aktivt kommer att använda just dem - så har ders budskap kommit fram - och jag för det nu vidare till dig.



( Försökte ladda upp en bild men det gick inte. Om du vill se dem jag pratar om - gå in på:
www.proximus.be     
och klicka vidare på engelska, privat och så ser du dem i en liten ruta på höger sida i en rörelsebild. Ingen sång dock. )

Nyss hemkommen från kvällens utgång. Riktigt riktigt roligt, trevligt och mysigt. Kommer deffinitivt att göra om det med samma människor - i really hope so.

Träffades vid tolv, irrade runt på metrostationen ( well, only me) och sen gick vi till en pub som var jättemysig och satt där i två timmar. Sen var det matdags för Luka ( han är som skalman...) och det blev pommes + korv + majonäs - allt i en baguette = belgisk nattmat tydligen.
Sen dansade vi in på ett brasilianskt ställe och shakade lite salsa där - riktigt kul. Sen gick vi vidare till ett ställe med lite folk, bra musik och alldeles för stort dansgolv. Men vi fick upp en del folk på det till slut. Mission completed.

Sen bar det av hemmåt - då vi isåg att alla andra ställen stängt och vi var de enda som letade efter ett nytt ställe att shaka på. Så vi gick hem och hörde fåglarna sjunga i kör hela vägen hem. Och visslandes ut i natten sa vi hejdå. En spanjor, en fransman, en flamländare, två slovenier också jag. En underbar blandning. En underbar kväll.

God lunch med Nina och Marzeil idag. Marzeil är 1,5 år, slovensk och urgullig. Idag har jag lärt honom give-me-5 och nu älskar han att göra det. Och så har jag lärt honom säga hej och hejdå - på svenska. Det gick inte lika bra åt det andra hållet. Hej på slovenska kan jag inte säga. Men hejdå - det ni. Alltid bra att veta... hmpft.

Har shoppat lite till Isabella idag. Kan inte låta bli att handla något flickaktigt när jag är ute på stan. Hon är helt klart värd det, men jag får inte skämma bort henne för mycket. Eller jo, hon är ju trots allt min favorit systerdotter ( och den enda. )

I kväll blir det utgång. Ska bli himla kul att få ta del av Bryssels uteliv. Ska bli riktigt gött att få shaka loss lite.

Papa! (Hejdå på slovenska!)

Nu har jag fått igång elen, lampor, värme - ja allt. I går eftermiddag släcktes allt ner och jag har sovit med två täcken inatt. Och strumpor!

Dags att gå och äta lunch med Nina, och ikväll blir det utgång med kursarna. Ska bli riktigt skoj.

Over and out.

Jag tror jag håller på att bli galen. Den här lägenheten gör att jag blir sjuk - förskyld faktiskt. Och den förstör min mat och min sömn. Blää!
Tydligen finns det ett elfel någonstans som gör att huvudsäkringen till element, badrum, varmvattenberedare och kylskåp flippar ner sig. Och det dröjer flera flera timmar innan man kan flippa upp den igen. Under väntan hinner jag bli frusen, och sitter nu med dubbla strumpor, fleecetröja, byxor och duntäcke här på kontorsstolen. Och jag fryser om mina fingrar när jag skriver. Och min nästipp med för den delen. Värmeljusen är snart slut dessutom. Bara några kvar.
Skulle kunna ge allt för en bastu just nu. Eller ett varmbad. Det senare kan jag ta när elen har kommit tillbaka och beredaren har värmt upp tillräckligt med vatten. Inte innan.

Over and brr!

Franska idag. Alltid lika kul.
Idag skulle vi hålla dialoger i par. Jag och Augustin, från spanien, blev ett par och vi fick prata om de vanliga fraserna; hej, hur mår du?, var kommer du ifrån?, vad jobbar du med? osv.
Jag tog fraserna och vi pratade. Sen sa jag att jag kommer från Sverige. Och han brister ut: WHAT!!?? Och hela klassrummet blir tyst. Läraren stirrar på oss och undrar vad det var som hände. Då berättar Augustin att jag är svensk och många blev otroligt förvånade. De trodde att jag kom från England eller Amerika. Till och med Phellippe från Boston trodde det.

Herregud! De tyckte att jag såg typiskt amerikansk/engelsk ut och jag vet faktiskt inte om jag ska ta det som en komplimang eller vad. De tyckte att mitt uttal på franskan, och på engelskan var typisk engelsk/amerikansk. Men hallå! Hör man inte skillnad på en engelsk och en amerikan? Jag fattar typ noll. Så nu är jag klassens little swedish girl - för jag är minsan inte bara svensk - utan även yngst i klassen. Hmpft.

Jaja. Som det kan gå.

Har faktiskt glömt vad jag brukar göra på mina lediga lördagar. Hemma i Sverige alltså. Hade jag några sådana?
Mpnga av dem befann jag mig på olika platser i landet. Ofta på något frisksportarrangemang. Och många av dem spenderade jag på Stensund.
Men vad gjorde jag på¨de lördagarna då jag inte hade något inplanerat?
Idag är en sån helg. Vad skulle jag ha gjort hemma i Stockholm? Det är lugnt och stilla, så det blir nog en lördag i vilandets tecken tror jag. Måste bli frisk och pigg så att jag kan göra stan osäker i nästa vecka med mina franskapolare. Måste.

Det finns en nederländsk version på Let's dance. Inge vidare dans. Och inge vidare språk.
Deras huvuddomare lät snäll när man inte förstod vad han sa. Fast det är väl i och för sig detsamma med den svenska versionen....

Haha! Har hittat att Grey's Anatomy sänds på torsdagar här nere i Bryssel. Såg precis reklam om nästa avsnitt, men jag förstod inte om det är det sista avsnittet på säsong två eller om det är första avsnitett på säsong tre. Gött ska det bli i alla fall. Torsdagar klockan 21.05 vet ni var ni har mig - framför tv:n.

Nackspärr hela dagen i går. Och det är faktiskt värra idag. Det  blir att sitta inne med två halsdukar som stöd och värme. Och de här efterlängtade varmbaden hjälper inte, tyvärr.
Och som om inte det vore nog - jag har börjat bli tokförskyld. Eller det har inte exploderat än, just nu är jag bara hängig och ont i halsen. Usch o tvi. Vill inte.
Men en helgs vila och mycket vatten och många filmer ska väl få mig frisk ( eller inte bli sjuk rättar sagt). Håll tummarna.

Jobbar på som vanligt. Men i ett annat tempo i dag. Nu är alla de där röda måste-lapparna borta. Jag fixade allt de senaste dagarna. Skönt. Efter att ha jobbat till elva på kvällarna så känns det riktigt skönt att det visar resultat.
Men det finns ju alltid jobb att göra. Jag har min att - göra - lista. Jaja, det som inte blir gjort idag får göras i morgon eller någon annan dag. En annan dag då jag är lite mer pigg på att ta tag i de stora grejerna.

- - -

Försökte precis lyfta tvättsäcken - tänkte gå till tvättdamen - men det gick inge bra. Hmpft. Får gå till henne när min nacke börjar leva igen. Måtte det bli snart...

Hur svårt kan det vara att hitta ett hotell i Paris som inte kostar skjortan - men ändå som ligger ganska centralt - och inte är sunkigt?

Inte lätt alls. Tips? Ge mig!

I morse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret såg jag att det var ca 5 cm snö på Bryssels gator och tak. Hoppsan säger jag bara! Snön har följt med mig hit - kan det bli mycket bättre? Det kunde det kanske, om jag hade haft någon att ha snöbollskrig med, och inte den stackars tanten som jag mötte därute...

Och fortfarande - klockan 13 är snön kvar! Det måste vara rekord eller något. Helt fantastiskt. Men det har börjat regna nu, men snön kämpar för att hålla sig kvar. Åh vad jag älskar snön.


Någon som har lust att komma ner och ha krig med mig? - Hjärtligt välkommen!

I måndags började jag mina efterlängtade franskalektioner. Riktigt riktigt kul.
En hopsamlad grupp med lika många nationaliteter som personer. Någon från Slovenien, någon från Spanien och någon från Japan. Det kommer att bli en spännande vår - minst sagt franskalektionerna.

Ikväll är det dags för min andra lektion. Får se hur det går. Känns som om jag är den som kan minst franska hittills. Alltså - jag har ingen grund att börja på. jag måste först bygga gruden, för att sen bygga vidare. Inge bra. De andra har kanske bott här i några månader och kan några fraser - jag kan ingenting! Hjälp!
Så när franskaläraren - som jag inte vet vad han heter - frågar om vi förstått, då han har tagit instruktionen på franska, säger jag att jag inte förstått. Och då ber han någon av de andra att översätta från franska till mig på engelska. Och då fattar jag fortfarande...inget. Jorå - en del. Så jag sackar de andra känns det som, även om jag har kommit till rätt grupp - nybörjargruppen!

Enchanté!

Idag ska jag träffa Kadri för att få tillbaka min filofax som jag glömde i taxin mitt i natten. Ska bli kul och få tillbaka den, faktiskt. Men antagligen så får jag väl lämna in den på kemtvätt eller något. Man vet ju inta var den har varit någonstans.. Usch. Hemska tanke.

Idag är det min första ensamma dag här i Bryssel. Känns både skönt och lika ensamt. Men jag vänjer mig nog - hoppas jag.

Hmpft. Efter fyra dagar i Bryssel blev jag bestulen på min handväska. Hur ska det här sluta?

Vi (jag, Andreas, Andreas och Sofia) gick in på en indisk restaurang och satte oss. Jag satte mig in mot väggen, hängde min jacka på stolen, la min handväska mellan stolen och väggen (observera att det var ca 1 dec till väggen) och la mina vantar och halsduk ovanpå väskan.

Vi sitter och pratar och bestller när jag plötsligt ser kyparen stå och hålla i mina vantar och halsduk. Jag reser mig upp och säger att - ursäkta, men de är mina. Han säger att han hittade dem på golvet vid dörren. Jag tar vantarna och ska lägga tillbaka dem då jag upptäcker att min väska saknas.
Troligtvis har någon följt efter oss in, satt sig vid bordet bredvid - som stod en bit bort och väntat på rätt tillfälle. Att ta min väska! MIN väska!
Ingen av oss har lagt märke till personen, och antagligen måste han ha fiskat på ngåot sätt efter väskan, eftersom den var mellan min stol och väggen, en bit i från hans bord. Fråga mig inte hur, men på något sätt har han fått tag på väskan och sen gått ut ur restaurangen och tappat mina vantar och halsduk- som låg ovanpå - på vägen ut.
Trist.

Fick ringa en massa samtal. Filofaxen, passet och jobbmobilen var bara några saker som låg däri. Men de mest värdefulla. Mina kreditkort och min mobil hade jag i jackan, och kontorsnycklarna/mitt hem. Som tur var.

Spärra telefon, spärra kort, och gå till polisen. Väl på polisstationen så fick jag göra en polisanmälan och fylla i en blankett om vad det var som hade hänt och vad jag saknade. Observera att blanketten var på franska/flamländska och vissa ord på engelska.

När jag fyllt i blanketten och satt mig ner vid de andra som väntade blev jag ganska snart tillbaka kallad.
- When did your husband die? Var frågan jag fick.
- What? Wich husband? Svarade jag tillbaka- och såg nog ut som ett frågetecken. Sen började Helan och Halvan asgarva, och sa att jag hade kryssat i civilståndet Änka.
Helan och Halvan heter de för att de var båda skalliga, hade blå tjocktröja, svarta byxo, och ett flin som bara brysselianska polismän kan ha. Haha!
I alla fall. Så fick jag gå tillbaka till väntstolarna för att vänta lite till. Sen kallade de mig tillbaka och skulle få den svenska adressen till mig. När jag hade sagt den så frågade Helan.
- Så du bor i södra Sverige då eller?
- Eh, ja det gör jag.
- Ja, det var bara en ren chansning, jag har varit i södra Danmark. och jag har alltid undrat över vad det ni äter, är för något. Det som kallas Skagen!

Jag börja skratta och berättade vad det var för något. Kul killar.

Sen gick vi faktiskt glada därifrån, och jag fick ett gott intryck av polisen i Bryssel.

- - -

Klockan 02.30 ringer min telefon, och jag har precis somnat. Polisen har funnit en kille med några saker med mitt namn på. De skickar en polisbil till kontoret och jag och Andreas sätter oss tillrätta, knäpper på oss bältena och lutar oss tillbaka.
Och jäääävlar vilken fart de hade. De körde minst 100km/h inne på Bryssels gator - utan blåljus. Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om något sånt. Jag har inte åkt polisbil i Sverige - men i Bryssel! Ha! Det du!

Väl på plats fick vi vänta en stund på att komma in till rätt snubbe. Han hällde ut massa grejer på bordet. Och en del kände jag igen.
Min filofax - helt och alldeles tom på innehåll.
Jobbtelefonen.
Några medlemskort, ICA - kortet och någon rikskupong. Och ett visitkort till en tjej som heter Kadri.

Inget mer.
Jahapp. Sen fick jag skriva på ett papper där det stod att polisen var tvungna att få ett godkännande av mannen som hade haft mina saker - för att jag skulle kunna få tillbaka dem. Helt sjukt!
Tydligen så fick de ett godkännande och jag kunde ta mina saker och gå därifrån. De rekomenderade oss att gå den vägen där han som hade tagit mina grejer antagligen hade gått. Så vi gjorde det. 04.00 gick jag och Andreas på Bryssels gator och försökte leta efter en väska man kanske hade kastat bort i all hast. Inget fynd, men någon bil som frågade om jag inte skulle ha hjälp att leta, och sen följa med honom hem. Eh - nej tack!

Så vi satte oss i en taxi, på väg hem.
Och jag betalade och så gick vi ut och in i lägenheten- sen märker jag att jag glömt filofaxen, och dess lilla innehåll på det jag fått tillbaka - förutom telefonen, i taxin. Oyes! Fan vad bra gjort Jeanette. Sjukt bra! Eller?

Jahap. Gå och lägga sig igen skitförbannad på sig själv för klanteriet.

- - -

Kadri kommer fram till mig och undrar om jag har tappat en filofax i taxin. Yes - det har jag, svarde jag ju så snabbt som möjligt för att få henne att fortsätta.
- Japp, det var en taxichaufför som ringde mig halv fem i natt och snackade något om en filofax. Och när jag pratade med Andreas så sa han att du tappat den i en taxi.

- - -
Helt sjukt! Antagligen har chauffören hittat filofaxen och i den visitkortet till Kadri, som jag för övrigt bara har träffat en gång innan på Parlamentet, och ringt dit. Nice!
Bara en ren händelse att hon nämnt det för Andreas, annars hade den inte kommit fram.

Så idag, om hon ringer någon gång, ska jag hämta min tomma filofax, på Centralen i Stockholm ( jag är på visit just nu) i kväll, så ska jag få den då.
En etnisk tjej som jobbar i Bryssel ska komma och lämna min filofax i Stockholm, för att sen resa vidare till Örebro för ett möte. Helt otroligt! Och om det inte blir i kväll - ja, då bor vi ju i samma stad sen.

- - -

Vilket äventyr säger jag bara! Och det fortsätter! Bara Pass-historian kan bli ett eget inlägg senare framöver... Håll utkik!
Är trött, sov inte mycket den natten vi var hos polisen. Och sen vara med och arrangera ett seminariet på Parlamentet igår. Och dessutom ha sovit dåligt/lite den senast veckan. Allt gör att jag nu är officiellt sliten. Helt galet.

Over and out.