Ännu ett hotellrum.
Den här gången i Göteborg. Bokmässa och folkbildningskonferens i en enda salig röra. Men det är bra, och det kommer att bli riktigt bra. Bara den här förnedrans hostan ger med sig. Men det fixar sig väl.
Mycket jobb. Lite fritid. Mycket tankar. Mindre action. Skärpning bör ske snarast. Om inte förr - så i december. Då är jag ledig i fem veckor.
Saknad.
Jag saknar familj. Jag saknar att vara några stycken i huset. Jag saknar att komma hem till ett varmt hus med kärlek. Jag saknar min familj.
Förkyld.
Minuterna går sakta. Huvudet är stumt. Det enda som kan intas är halstabletter, glass, soppa och alvedon. Och fiskgratäng. Det funakr jämt när jag är sjuk. Det är ett evigt mantra. Fiskgratäng. Inget annat brukar jag kunna få i mig i matväg som är i någorlunda fast form. Fiskgratäng! Fiskgrat'ng och filmen You´ve got mail - sen är det dags att bli frisk igen.
Well.
Vad är en bal på slottet.
Back on track.
I Bryssel. Fick vara här en timme - sedan dess har jag varit liggande. En rejäl matförgiftning klubbade ner mig totalt. Bra nu igen.
Bryssel - min stad. Jag känner mig hemma här. Och trots att toaletten har varit min bästa polare det senaste dygnet så har jag ändå känt mig som hemma. Jag kände ingen panik över att vara i ett annat land själv. Jag är ju redan hemma.
Har faktiskt ingen aning om vad det är som gör staden till min. Men jag kan stan, jag vet tempot och jag känner känslan. Det internationella. Det öppna. Icke-svenskheten.
I love it.