Redan?

Sommaren har knappt slutat och ändå har ett mörker lagt sig över stan. Mitt på ljusa dan. Hösten är på ingång och jag känner mig mer frusen än på länge. Hösten i år innebär mycket resande. Mycket nytt folk. Och mycket jobb. Allt som egentligen skulle behövas är en stabil och trygg tillvaro.

En ljusglimt är att jag kommer att få spendera tid med en underbar pojke. Linus kommer att komma hem till mig varje torsdag och käka middag för att sen åka över till trampolinträningen i byn bredvid. Vi träffades på Cirkusskolan och hade otroligt roligt tillsammans. Jag har länge sagt att jag vill arbeta med människan också. Inte bara politiken bakom. Nu, äntligen, kommer jag att få göra det. Varje torsdag. Jag längtar.

Oh I like.


Snart dags att träffa en fin person. Vilken lycka!

Med mat i magen är jag på bra humör. Och pigg och glad. Inspirationen flödar och trots att det gråregniga rusket utanför känner jag att det är en färgglad dag. En bra dag, helt enkelt.

Förvånad och irriterad.

Det för att jag aldrig lär mig att äta.

To-do-list-för-resten-av-mitt-liv:
Ät regelbundet.
Ät bra mat.
Är ordentligt.
Ät.
Ät, för guds skull.

The housemaster - me!

Huset är klart. Folk har bott här ända sedan dess. Ikväll blir första gången jag blir själv med huset. Allt är inrett och klart. Allt är på sin plats. Det är tillochmed städat. Vad sjutton gör man med ett hus som är helt klart? Okej, helt klart var väl kanske att ta i. Men typ. Inget som kan göras eller fixas bara sådär, en kväll. Kontoret behöver i och för sig göras ordning efter sommarens cirkusskola och uteblivandet av mitt vanliga jobb. Och fulrummet behöver fixas till så att det kan bli sötrummet. Och TV:n behöver fixas så att reperatören kommer och får in kanalsignaler. Och kablar behöver gömmas. Och tavlan som står i hallen behöver komma upp.

Jaja, men förutom alla de sakerna så är allt klart. Typ. Och jag är ensam hemma ikväll och har inget för mig. Är det det som kallas att vara ledig? Grattis Jeanette. Du vet inte vad ledig innebär en vecka efter att semestern tagit slut.

Im alive.

Yep.

Hösten har infunnit sig och sommaren har varit väldgit fin. Fina människor och mycket mys. Kan man begära mer?
Det här kommer nog att bli min hektigaste och mest stressigs höst någonsin. Klarar jag den här kommer jag att kunna klara vad som helst. Ett mandomsprov, om vi nu skulle vilja övedrdriva en smula. Men det finns ljusglimtar. Flera sådana. En av dem hoppas jag blir klar idag. Håll tummarna!