This is who i am.

Om ca två timmar åker flyttlasset. Försöker fördriva lite tid.

Något som jag har tänkt på länge är det här med miljömedvetenhet. Jovisst. Alla gör det i dessa dagar. Tänker alltså. Mer eller mindre. Men det är dags att företagen i Sverige tar sitt ansvar också, mer än vad de gör idag. Om de tar något.

I Norrköping var jag tvungen att fixa lite på apoteket en dag. Gick dit och in i butiken och gick fram till en ledig kassa.  Sa till damen att jag inte hittade nummerlappsmackapären så jag gick direkt fram till henne. Surt svarar hon att jag måste ta en nummerlapp och sen gå till den kassan som jag blir tilldelad.
Jag lunkar tillbaka i den helt tomma lokalen fram till mackapären och tar fint en nummerlapp. Märker att min siffra blinkar ovanför damen som jag pratade med och gick fram till henne igen. Den här gången med en nummerlapp i handen som jag fint gav till henne. - Varsågod, sa jag till henne. Hmpft, svarade damen.

Att behöva ta en nummerlapp när det är så självklart att det är jag som är på tur. Waisted trees.

En helt annan sak är det på Lindahls café i Norrköping där de använder små träplattor som nummerlappar. Helt perfekt! Sparar på miljön och är hur enkelt som helst. Kan det bli bättre?

Så. Skärpning damen i kassan och Apoteket (eller rättar sagt staten som äger det), och hejja Lindahls!

"Varför lär man små barn att trycka på dockans mage så att den låter/skriker/skrattar/pratar? Vad händer sen när de möter en riktig bebis? Trycker de då också och förväntar sig samma sak?"

Min syster är klok.
Jag kräver härmed att alla dockor med tryckgrej i sig förbjuds - för att rädda alla bebisar runt om i världen från magknip. Bokstavligt talat.

På fredag åker mitt flyttlass från Stehag till Stockholm. Jag ska äntligen få använda alla mina prylar som jag inte sett röken av på åtta månader. Oyes.

Letar febrilt efter en tv som jag kan ha i mitt vardagsrum. Det finns en hel djungel, minst sagt. Vilket tum? Lcd eller plasma? Vägg eller stativ? Tjock eller tunn? Silver eller svart? Högtalare på sidan eller bakom? Pixlar hit och dit, scartkontakter och uttag fram och tillbaka.

Jag vill ha en tv - hur svårt kan det vara egentigen?

De olika männen (varför jobbar det bara männ i tv-hörnan på de stora butikerna?) som hjälpte mig tyckte nog nästan synd om mig. Jag sa helt enkelt; en bra tv, som inte är för dyr men som håller länge och som bara står där i mitt vardagsrum. Simpelt. 27 olika förslag. På en gång. Hur i hela friden ska man (jag) kunna bestämma mig?

Tv-letandet fortsätter. Liksaså min förvirring.

Märkte att det var lite knas med texterna. Och nu är det ännu mer. Äsch. Strunt samma.

Hemmaplan. Ja, alltså i Stehag hos familjen. Igår var jag ute och plockade svamp i ösregn med min systerdotter och i dag har vi ridit på min gamla häst Florry. Riktig semester.

Nu ska jag ner och äta kvällsfika med lillbrorsan. Grymt skönt att vara hemma.

Och på fredag flyttar jag till mitt nya hem. Sköndal - here I come!

På lördag hämtar jag min nyckel till lägenheten i Sköndal. Ska bli grymt underbart. Flytt sker från Skåne nästa fredag. Du som känner dig manad och frivillig får gärna hjälpa till - jag bjuder på glass i parken nedanför i så fall. I promise.

Näst sista dagen här i Norrköping. Visst har det varit bra. Men en månad i sträck från allt och alla känns faktiskt. Även fast jag har erfarenhet av att vara borta. Bättre vara långt borta en längre tid än att vara nära fast bort en längre tid. Hel klart. Allt blir liksom så halvdant. Ska det vara så ska det vara. Punkt slut.

Med glass i min hand firar jag nu att Cirkusskolans medverkan på Stadium SportsCamp är slut. För i år.
Nåja. Nästan. Om några timmar. Tar ut glädjen lite i förskott. Det har varit hur bra som helst. Men det ska bli grymt skönt att inte vara kvar här - på samma gång. Jag behöver helt klart semester. Och det får jag i morgon.
En hel vecka semester medfamiljen och vänner hemma i Skåne. Wow!

Det har blivit en del meningslösa inlägg på sistone. Min kreativitet är lite utanför datorns värld dessa dagar. Men reflektionerna finns på mycket. I promise.

Over and out.

Mitt öga vill inte bli bättre. Tänk vad man (jag) uppskattar det där vanliga som vi är vana vid, och märker hur krångligt allt blir om det inte riktigt fungerar, för det är man (jag) ju inte van vid.

Sitter på Max. Oj vad bra det är med trådlöst och gratis internet. Me like.

Fick ett sms av Nina idag. Grymt roligt. Och ja, jag vet inte riktigt när jag kommer till havet med henne. Kanske blir det i augusti/september. Det beror på. Men jag hoppas. Innerligt.


Yeaph. I do miss Brussels. You don't have to ask me. I missour daily walk in the neighbor and i miss the rythm. I will come in Agust - then we have to catch up somelost time. All right? But keep read my blog - maybe you are going to understand something sometime. :)

Och visst gör solen det. Nu äntligen har det nått fram till Norrköping. Grymt bra.

Jag, världens fegaste, ska åka till vårdcentralen om en stund. Ett ont öga ska undersökas närmare. Blä. Har gått runt nu i en vecka med en värkande handled, och i går började mitt öga knasa sig. Så nu har jag blivit beordrad att åka iväg till en doktor så att jag kan bli bra igen. Både i handled och öga.

Efter helgens medverkan på IOGT-NTO rörelsens kongresser är jag helt slut. I fredags jobbade jag i NBV:s monter och  fick träffa Europaparlamentarikern Carl Schlyter igen. Kändes ganska skumt att träffa honom på svensk mark faktiskt.
I lördags var jag där som frisksportare och hade med mig en trampolin för alla. Med regn hela dagen lyckades vi på något konstigt vis, jag vet fortfarande inte hur, köra i genom det program vi hade för dagen. Riktigt bra.

Det som slår mig när jag åker på ett arrangemang gjort av IOGT-NTO/UNF/Junis är att dessa och frisksportförbundet måste börja samarbeta, om inte mer. Vi har mycket att lära av varandra, och genom att samarbeta kan vi nå skyarna. Det är jag helt övertygad om.

Riktigt kul att hälsa på dem jag har träffat på i jobbet eller på andra tillställningar. Kul att få känna sig som en i gänget. Jag är stolt medlem av UNF. Oyeah.

(Nu är jag sjukt trött i min handled. Vila. Nu.)

Det regnar. Det innebär att vår aktivitet är inställd just nu. Otroligt tråkigt. Ingen lokal att flytta in i - och om vi nu skulle ha det så skulle det vara alltför kråångligt.
Vad enkelt det skulle vara om vi sysslade med badminton eller liknande, som Pontus brukar säga. Bara ett racket och en fjäderboll.
Men nej, nu sysslar vi med stora, tunga, klumpiga, otympliga och fantastiska trampoliner. Som inte tål regn. That's life, you know.

För övrigt funkar det bra på campen. Mycket kids, och schysst folk. Några guldklimpar - precis som det ska vara.

- - -

Ikväll åker jag till Stockholm och i morgonbitti befinner jag mig i Uppsala på IOGT-NTO:s kongressområde. Ska upp och vara NBV:are i mrgon, och som SFF:are på lördag. I love the combination.

Over and out.

- Sovmorgon
- Lasagne på Fräcka Fröken
- Fyra timmar läsande på Fräcka Fröken
- Fyra timmars ensamhet
- En dag utan slitage på kroppen
- Planerande av Bryssel/Slovenien-resa

Fast det här var dagens absoluta höjdpunkt, om inte veckans
- Ett samtal från Bryssel

- - -

" Den vackraste stunden i livet var den när du kom.
Och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om.
För det ekar i huvet.
...
För den jävligaste stunden i livet var den när du gick.
Och allt var förlorat."

I Norrköping alltså.
Andra veckan och det är full fart. Förra veckan var toppen. Bra planering hjälper genomförandet till att bli succé.

Har i dagarna ramlat på asfalten är jag sprang. Inte skönt alls. Antagligen en spricka i båtbenet. (Ja, Peter. Jag vet. Jag kommer att slå i hjäl mig någon dag..! )

På fredag och lördag kommer jag att vara i Uppsala - men inte med cirkusen hela tiden. På fredag är jag där som NBV:are. Gött.

Kom förbi så bjuder jag på en bulle. Eller nått.

Tjillevippsansa!