This is who i am.

Grannarna åker med sina bilar förbi. Vissa cyklar, andra går. De flesta hejjar lite försiktigt på mig när jag sitter i hörnet. De undrar nog vad jag gör hemma så mycket. Men ingen frågar. Ingen frågar om kryckorna heller. Alla sköter sitt. På var sitt håll. Och visst är det rätt skönt. Ha en ytlig kontakt. Ingen som känner någon av de andra på djupet. Ordentligt. Men det är väl det som kallas för just grannskap.

Det yttrar sig rätt annorlunda det där med grannskap. Om en av oss på gatan börjar tvätta bilen, kan man lätt räkna ut att någon annan också snart börjar dra fram slangen. Om någon klipper gräset dröjer det inte länge förrän flera andra också brummar med sina maskiner. Beror det på att man också vill vara duktig och göra som de andra, för att inte ligga efter - eller beror det på att man själv blir inspirerad och sugen på att göra något liknande? Själv blir jag bara lite full i skratt när jag ser fenomenet och vägrar göra samma sak som de andra samtidigt. Hellre tvärtom än precis som alla andra.

Har varit hemma några veckor nu. Jag är totalt rastlös och jag vet inte vad jag ska göra av dagarna. Ena stunden har jag energi. Andra har jag ingen alls och måste sova. Smärtan tar på mig. Mer än vad jag egentligen vill erkänna.

Jag sitter en del i min trädgård. Ser hur gräset växer, utan att kunna klippa det. Ser hur häcken börjar blomma och njuter av att det snart är sommar. Solen tittar fram lite då och då och tjocktröjan åker av en sväng när solen står som högst.

Huset borde vi måla om. Likaså byta lite panel på huset så att det inte kommer in fukt. Men det får allt bli nästa sommar. Nästa sommar. Vad annorlunda livet kommer att vara då.

Den här gången i Göteborg. Bokmässa och folkbildningskonferens i en enda salig röra. Men det är bra, och det kommer att bli riktigt bra. Bara den här förnedrans hostan ger med sig. Men det fixar sig väl.


Mycket jobb. Lite fritid. Mycket tankar. Mindre action. Skärpning bör ske snarast. Om inte förr - så i december. Då är jag ledig i fem veckor.

I Bryssel. Fick vara här en timme - sedan dess har jag varit liggande. En rejäl matförgiftning klubbade ner mig totalt. Bra nu igen.

Bryssel - min stad. Jag känner mig hemma här. Och trots att toaletten har varit min bästa polare det senaste dygnet så har jag ändå känt mig som hemma. Jag kände ingen panik över att vara i ett annat land själv. Jag är ju redan hemma.

Har faktiskt ingen aning om vad det är som gör staden till min. Men jag kan stan, jag vet tempot och jag känner känslan. Det internationella. Det öppna. Icke-svenskheten.


I love it.

Veckan har gått väldigt fort. Ett husvagnsboende på årets riksläger har varit bland det bästa någonsin. Husvagn ska alltid packas ner i ryggsäcken. Tänk om det vore så.

Dagen har varit oändligt bra. Det är med vemod jag lämnar sommarstaden Göteborg och beger mig ner till Skåne för ytterligare en vecka med mysigt folk. Ingen tvekan där.
Tänk att jag inte har haft ögon för Göteborg tidigare. Vilken stad! Sällskapet gjorde kanske staden.



Hanlingen bör hinna ifatt tanken snart. Och tvärtom.

På söndag gäller det. Val. Och jag har röstat. Siffrorna går upp - jag hoppas att valdeltagandet gör det också.

Det största plusset hittills är att centralen har haft vallkoal som har varit öppen mellan 7 och 22 - varje dag! Och att de dessutom kan skriva ut ett nytt röstkort till oss som inte går runt med det. Hur bra som helst för den som har två minuter över - eller för den, likt jag, missat tåget och helt plötsligt har mer än två minuter över.
Att rösta ska vara lätt och tillgängligt.