Till er.

Gott nytt år vänner.



(Själv får jag fira på ett slott med bra sällskap och med bra underhållning. Och förhoppningsvis bra mat också.)


I love.

Är på Stensund. Oyes.

Snart dags

för nyrårskurs. Jag ser fram emot detta årets kurs. Jag är kursledare och har höga förväntningar på allt.Inte minst min själv.

Några pass kvar att plandera och lite rekvisita. Sen bär det av till det mest rogivande stället ever - Stensund.

Jag har fått en ny vän.

Han svarar mig när jag pratar med honom och han blir inte sur om jag bara låtsas som ingenting och bara visslar. Han brukar vissla det där visslande lätet: "du är ursnygg, så därför visslar jag när du går förbi"-visslandet till svar när jag går förbi och inte ser honom. Varje gång när jag går förbi visslar han. Och det uppskattas må jag säga.

Han busar och pratar om mig med sina rumskompisar. Han tillochmed är lite stolt över att få prata med mig.













Glömde jag säga att det är en fågel som lever i en bur som visslar på mig?! ;)

Kul!

Agnetha har nu en blogg! Hurra och välkommen!


Tadaaa

Varför skicka julkort och komma ihåg att posta dem i tid när man har en egen blogg och ett användarkonto på facebook?



Så.

God jul!

Det är mycket som ska fixas.

Nu inför julen alltså.

Just nu sitter jag på flygplatsen och flyget är försenat. Dagen har gått i ett, nu är det grymt skönt att få sitta ner och bara vänta. Nu har jag ledighet till den 14de januari. Och innan dess ska det firas jul i Skåne, firas nyår på Stensund och efter det fira bröllop och dop i Idre fjäll. Det kommer att bli en fantastisk ledighet.

skriver från mobilen

nu kan jag blogga från skidbacken, hissen, bilen, cykeln, i vindskyddet - ja, ni fattar...

Absurt, det är vad det är.

Det hela känns som en film. Fast, vem skulle komma på att staden där allt händer inte har någon regering. Tror inte att ens Woody Allen skulle komma på den idén till en lagom skruvad film.

Men nu är det ju
så.

Nattens mysterium

I natt drömde jag en väldigt konstig dröm. Jag drömde att jag var Anastasia i denna scen av just filmen Anastasia. Det är över tio år sedan jag såg filmen. Nu drömmer jag att jag är huvudpersonen i scenen.



"Once upon December..."

!!

Annika fick till det riktigt bra. Därför behöver jag inte säga mer än så här. Bra skrivet Annika!

Föttylld

Går runt i dimma och hela världen är grumlig. Jag är yr och tittar i kors. Förkyld heter det, tror jag.



Men det som hjälper mig i denna dimma är John Mayer's
Stop this Train. Här i något ihopklipp av någon på Youtube. Men låten är grym.

Dagens rus:

The good song av Salem al Fakir

Va sjutton!

Glögg. Lussekatter. Pepparkakor. Adventsljusstakar. Vitmossa. Röda dukar. Stjärnor på gardiner. Tomtar. Lyktor. Mörker. Trötthet.

Men var sjutton är snön någonstans? SKÄRPNING!!!


Dagens rus:



- Waiting on the world to change med John Mayer.

Helt rätt!

Läser Riksdag & Departement som kommer till jobbet, och fastnar i en liten notis:



Större delaktighet för unga inom LVU

Vård. Barn som blir föremål för insatser enligt lagen om vård av unga (LVU), ska bli mer delaktiga om vilka insatser som kommer att göras. Det ahr riksdagen belsutat.
Många samtal förs idag mellan socialtjänst och föräldrar, över barnens huvud.
När LVU tillämpas ska barnets inställning redovisas och vilket slags information barnet har fått....
...lagändringen träder i kraft den 1 april nästa år.

- - -


Det var fanimej på tiden! När jag var i svängen förstod jag inte alls mycket, och det beror framförallt på att jag ansågs inte förstå i vilket fall som helst. Jag fick inte ens chansen att försöka förstå varför jag en dag i mars 2003bytte både familj och hemstad.
Kommuniakationen fördes mellan socialsekreteraren, mina föräldrar och mina fosterföräldrar. Ingen annan. Inte mig eller mina systrar.


Alla socialsekreterare! Se till att ta vara på den kontakt ni kan skapa med barnen. Det är dom som flyttar - lyssna på vad de har att säga. Lyssna! Jag begär inte att ni ska fullfölja alla önskningar som kan komma upp. Men om ni börjar lyssna, som det nu blir lag på, kan barnet vara med i proceduren - inte vara bredvid och kolla på.

Söndag.

Efter tre koppar varmt the börjar min hals komma igång igen. Nu ska jag in till stan och förhoppningsvis hitta en och annan julklapp. Men om jag känner mig rätt så kommer jag inte att hitta någon...


"Stress är det som får byggnadsställnngar att rasa..."


Det är jobbigt att bli vuxen, ibland.



I alla fall när man ska gå till tandläkaren och för första gången betala.
Jag fick tid för en vanlig undersökning. Efter många nervösa minuter fick jag svar att jag inte hade några hål. Och vad får jag betala  - jo hela 577kr. För en enda jäkla undersökning! Inte borde man få betala när man inte har några hål. Då kunde jag ju lika gärna inte ha behövt att gå dit! 

Utan att ha åstadkommit något, alltså tandläkaren, gick jag därifrån med ett onödigt hål i plånboken. Pyttsan! 

Lassekonsert

Var somnämnt tidigare på Lars Winnerbäck-konsert med E. Jag håller fullständigt med Johannas recension av konserten. Och framförallt om det att han borde klippa sig.

Johannas inlägg om konserten - ioch för sig på ett annat ställe än där jag var - hittar du
häääär.



Kvällen var bra. Förutom att jag drabbades av matförgiftning en halvtimme innan konserten började. Så jag satt mest på läktaren och kved.
De gamla låtarna, var som vanligt, absolut bäst.

Kontakt vs blogg

När jag var nere i Skåne sprang jag in i min gamla högstadielärare på Eslövs station (Hej Maria!). Jag var superstressad till mitt tåg, men tog ändå tiden till att säga hej och fråga hur hon mådde. Hon nämnde att hon hade läst min blogg för ett tag sedan, genom en annan lärare. Tänk att lärare som man hade för över fem sex år sedan refererar till ens blogg man idag skriver. Helt otroligt.

När jag gick därifrån frågade hon vad jag hade för adress till min blogg. Jag gav henne adressen - och hon sa att hon skulle gå in och läsa den igen. Tänk att en kontakt kan bygga på en blogg. Tekniken när den är som bäst! (Även om jag föredrar att hålla den live alla gånger.)


Seriös säkerhetskontroll?

I Bryssel har man animerade snubbar på en tvskärm som visar hur man ska gå igenom säkerhetskontrollen. Likså i Stockolm, och numera och i Malmö. De har samma sorts gubbar. De ler mot damerna som kommer, flirtar lite, visar att man ska ta av sig bältet och lägga datorn i en egen låda. Alla figurer ser likadana ut, de byter bara kläder på dem. Men de har samma tomma blickar, samma utryck då de flirtar (ja-faktiskt!) och rör på sig precis lika dant. Om och om igen. Men hinner se filmen fjorton gånger innan man själv får gå igenom. Och om man då går igenom kontrollen med ett skärp på sig, eller med datorn i väskan mpste man vara riktigt puckad efter att ha blivit hjärntvättad.
 

I Köpenhamn däremot har de tecknade figurer, alltså en roligare variant än de jag nyss nämnt. De ser roliga ut, och har sina egna utryck och ansikten. De ser nästan ut som att man har plockat dem från en serietidning eller en barnkanal på tv. Helt briljant! Vem vill inte göra som dessa figurer? Men glädje tog jag därför av mitt skärp när seriefiguren gjorde det, och la min dator snyggt precis när figuren på skärmen gjorde det. Det lilla barnet inom mig ville göra som figuren på skärmen. Och inte blev jag hjärntvättad - bara glad över att få ha sett på tecknad serie i säkerhetskontrollen på Köpenhamns flygplats.

Önskelista

Ett badkar tack. Snälla tomten. Jag lovar jag ska vara snäll.


image22


I väntans tider? Eller va?!

Gick hem från jobbet och går förbi en frisörsalong. Inne i stolen sitter det en dam och bredvid sitter hennes man i en bekväm fåtölj och dricker ett glas rött vin.

Sedan när har frissan serveringstillstånd?

- Får det lov att vara ett glas rött medan du väntar på din frugas klippning?
- Aatack. Varför inte. Det är ju trots allt fredag,...


Jag minns minsan den gamla (?) god tiden då man i bästa fall erbjöds en pappermugg med blaskigt kaffe och en sönderbläddrad skvallertidning.

Skärpning! Vart sjutton ska detta leda!?

Me like.

"If love were a color, I'd be fucking colorblind"


My mess med
Björn Nilsson.

Han är ett geni.


Det är ju trots allt fredag...

- Hej lilla magen. Vill du ha en chokladbit?
- Aaatack.

Kom-ihåg-lista-till-mig-sjælv

Blogga om føljande:


- Tecknade figurer på Køpenhamns flygplats i sækerhetskontrollen
- Att springa på gammal lærare nær man minst anar det
- Tandløkarbesøk
- Lasse-konsert
- Hur man slår ihjæl tid på en flygplats man stressat till


Baktanke i barns spelande?

Grabbarna här hemma sitter och spelar på sina dataspel. Som vanligt. Onlinespel rakt över internet med varandra och med andra över hela världen. De sitter dagar som nätter och går knappt utanför rummet,inte ens när det är mat på bordet. Jag är emot dataspelande, när det är på det viset.

Men idag när jag gick in för att vara lite social med dem utbrister plötsligt Mårten att han inte ser något. Då säger Sack att det är för att han drack den där konstiga flaskan han blev bjuden på. Ja - Mårtens figur i spelet alltså. Sack upplyser Mårten, att om man dricker de där flaskorna så blir man full - och då ser man suddigt. Och så tappar man balansen. För det är precis det som just nu irreterar Mårten, han gubbe rör sig inte som han vill - och snubblar och kan inte kriga.


+ Att spelen är så realistiska att om man dricker en flaska med alkohol i så blir man full.
- Att de fortsätter spela och sitter inne i datarummet hela dagarna. Om nu gubben blir full - kan han inte få sova ruset av sig då?


Stay out of it.

Att bli matförgiftad rekomenderas inte. Absolut inte.