This is who i am.

Är i Idre Fjäll och njuter av livet. Med familjen. I backen. I liften. I stugan. Och krälandes i liften. Med feta blåmärken. Men attans vad bra det är här. Och jag har tillochmed hört att tomten hittar hit, tänka sig.

Har idag lyckats få ner uppföljningsmailen från 64 till endast 18 stycken. Snart, snart är det julledighet. Och faktum är att jag nog inte kan gå längre ner än så här. 18 får räcka. Och det är ändå bara lunchtid! (Men sen har jag ju också varit här sedan 06.20...).

Lite röj av papper och grejer, sen går jag minnsan hem. Lite jobb i morrn, men sen ledig i tre veckor. Ett stort Oyes!

Stockholm - Bryssel - Köpenhamn - Stockholm - Borlänge  - Jönköping - Stehag/Höör - Jönköping - Stockholm - Vagnhärad

Lång resa. Från förra måndagen till ikväll. Och jag har inte varit hemma sedan resan började, trots besök i i hemstan. Men ikväll, typ vid 23, får jag hälsa på mitt hem igen. Oyeah!

Japp, jag har idag (i natt klockan fyra) blivit moster igen till lilla Najoma. Stolt storasyster till Agnetha och stolt moster till lillflickan. You go girl!

Efter en intensiv dag. Och med mingel nu på kvällen. Om det är något vi kan här nere, så är det att göra hejdundrande mingel. Oyes.

Är i Bruxelles, och då är allt lite bättre än vanligt. Men det vet ni väl vid det här läget. Min stad. Mitt ställe. Fast det är lite väl kallt dessa dagar. Fram med snön. Då är det värt lite kyla. Men inte annars.

Luciamingel står inför dörren och vi skruvar nya möbler och har oss. Ända in på sena natten. Nu, dags att skruva ihop bordet. Sen sova. I löve IKEA.

Och jag vet inte hur jag ska få i hop nästa vecka. Och inte heller hela våren. Och ingenting känns roligt just nu. Varför? Fan. Och skit.

I morse när jag stod vid spegeln i badrummet kom jag på en massa olika blogginlägg. Nu, inte ett enda.

När jag kom in på parkeringen var jag lite skadeglad av att någons däck pös ut luft. Två sekunder senare inser jag att det är mitt eget bakdäck som pyser. Fem sekunder senare är däcket utan luft - totalt. Någon hade lagt en metallbit på vägen utanför jobbet. Och den hade givetvis fastnat i mitt däck.

Som plåster på såren (eller av ren givmildhet för att jag måste köpa ett helt nyttt vinterdäck) fick jag två burkar läsk från automaten här på jobbet nrä jag endast la i för en. Oyes.

Nu, dags att gå till bussen. För bärgaren snodde bilen och ska laga den i morgon.