This is who i am.

Har ändrat rikting och skriver nu om konflikthantering i stället för revir. Känns riktigt bra.

Och förutom att jag käkar antibiotika i mängder känns det som att allt rullar på som vanligt igen. Förutom att jag jobbar halvtid den här veckan, och att det är snöstorm. ;P

Första snön är här, och jag firar med varm choklad och raggsockor.

Höjden av uttråkad.


Jag hör en låt på på tv:n och letar upp den med hjälp av mitt nya program Spotify i datorn och synkar dem så att de kommer ut samtidigt - både från tv:n och från datorn.

Oyeah.

"Time flies. Time waits for no man.
Time heals all wounds. All any of us wants is more time.
Time to stand up. Time to grow up. Time to let go. Time."

Ligger i sängen med datorn på magen. Finns det något jag verkligen är usel på så är det att vara sjuk. Jag vet liksom inte riktigt hur man gör. Förutom att febersvemla och feberyra. Kanske samma sak?

Klubbad i sängen. Har hyrt ett okänt antal filmer och laddat upp med drickyoughurt. Här, i sängen kommer jag att tillbringa de närmaste dagarna. En tom lägenhet, tv:n och min dator kommer att bli mitt sällskap. Fy fan vad trist. Förslag på en to-do-list?

Och japp, precis som du trodde har jag fortfarande den här uppsatsen att skriva. Den får jag göra någon gång mellan febertopparna.


Och vad sjutton är bältros? Troligtvis det jag har, men ett udda fall. Remiss skickad till Karolinska och hudspecialisten. This is my lucky day. Yeah, right.

"Piratebay sågar fildelningslag"

Det är mycket sällan jag tar mig till en vårdcentral eller till ett akutintag. I veckan måste jag pallra mig till stället jag verkligen avskyr. Vårdcentralen.
Att över huvudtaget kunna samla mod för att ringa och boka tid är svårt för mig. Inte blir det lättare när jag ringer till Vårdguiden för att fråga om vilken vårdcentral jag ska ta mig till och det inte har en aning. Oootroligt förtroendegivande. Jag fick tre olika alternativ, alla i samma område fär jag bor. Ingen av dem vill ta emot mig, jag är tydligen inte registrerad eller finns med på deras listor. Eller så har jag inte ansökt om att få ha just deras husläkare som min.
En snäll dam på det sista stället slog upp mig i det allmänna regisret och sa att jag skulle ringa till det fjärde. Och när jag väl kom fram där sa de att jag hade kommit rätt. Skönt. Ända fram tills damen (varför är det alltid damer?) började fråga ut varför jag inte kommit till dem tidigare och varför jag inte var regisrerad.

Bara för att man är människa och bor i Stockholm, inne bär det då att alla någon gång varit på en vårdcentral? Jag tappar hellre benet än går och kollar upp vad det är som är fel med det. Men bara för det så måste jag ändå få kolla upp det - när jag väl samlat mod och förstånd till det?

Register hit och register dit. Ge mig en förbannad läkartid bara. Och sluta kasta runt mig som en herrelös vante mellan alla telefonnummer. Knuten i magen blir inte bättre av det.

Den är snart här. Den första snön för säsongen.
För det är ju just den. Första snön som är den speciella. Och det har den alltid varit, ända sedan jag bodde hemma i Örtofta i mina allra yngsta år.
Jag glömmer aldrig de gånger då min pappa kallade på oss barn. Vi sprang till dörren, med en känsla av pirrighet och förväntan. Väl vid dörren öppnade pappa dörren, tände lampan därute och sa till oss;" titta, första snön har kommit. Det finns ingen snö som faller som den första snön". Och så gick vi ut och ställde oss under den nerringlande snön - och tog emot den med öppna armar. 

Och varje år tar jag emot detta vita fenomen, varje gång med öppna armar. Och varje gång med en oerhörd glädje. Glädjen över minnet som jag har av mina allra yngsta år. Minnet som är ett av dem få.  

Jag längtar tills den första snön kommer. Den är speciell. Den faller som den aldrig gjort förut.  

Då den efterlängtade (?) pluggentusiastmen uteblev drog jag med en gammal klasskamrat och kikade på när systeryster standuppade på Norra Brunn. Grym kväll! Anneli blir bättre och bättre och likaså David Bartra - även om han levererade en del gamla stories som jag redan hört en gång. Efter det gick vi på Olssons Video - låter bonnigt, men var helt klart godkänt. Storstan hann vi med också en sväng, men allt för populärt för oss, den här kvällen.

Och redan är jag hemma. Plugg i morrn. Mååååste leverera något på måndag. I alla fall ett utkast. Och i skrivande stund har jag inte ens ett utkast på utkastet...

Jag sitter med ett flertal böcker, utskrifter och handledarpapper framför mig. Allt i stora högar, överallt i dubbelsängen. Jag förväntas göra en uppsats på allt det här. Till den 25e. Jag har ingen aning om hur det ska gå till. Jag har inte ens börjat med att komma på ett ämne till den. Även om jag den mesta tiden gått runt och letat ämne inom mig.
Revir vill jag skriva om, men inom vad har jag ingen aning om. Och som om det inte skulle räcka så finns det inte mycket litteratur som handlar just om revir, i människans samspel. Det mesta som finns handlar om djurens revir. Och visst kan mandra paralleller med djuren. Men det är inte det jag vill.

- Varför revir?
- Hur beter sig individen vid intrång av reviret?
- När är du välkommen och när är du ett hot i ett revir?
- Revir - försvar och överlevnad eller integritet?
- Reviret - muren mellan människor
- Reviret - samspelet mellan människors personliga sfärer
- Reviret - gränserna mellan individerna

Förslag på ämnen som dök upp i huvudet just i skrivande stund. Är något av dessa intressanta? Hjälp mig!

När Fredrik idag på lunchen skulle lära sig äta sushi skrattade jag gott. Fredrik, fullt utrustad med servetter och bestick fick tips och råd av mig och Sanna. Inga pinnar och ingen soyasås -  för det verkade onödigt. Som tur var höll han sig borta från det där gröna.

Jag har aldrig sett en person vara så osäker på en måltid och sitta och peta i maten och med kommentaren "jag tar lite av varje för att få smaka på allt".

Du är söt du, Fredrik. Lycka till nästa gång.

Efter att ha rest i två veckors tid är det dags att resa hem.

Stehag, Bryssel, Malmö, Helsingborg, Stehag. Stockholm - here I come.

Jag saknar min säng. Men framförallt saknar jag nog kansliets internetuppkoppling så att jag kan arbeta ordentligt. VPN - vad är det? :P

Av en slump kom jag in på min gamla högstadieskola i fredags. Klubben anordnade en ungdomskväll i Stehag och högstadieskolan i Eslöv skulle uppträda med några band. Jag, som oerhört engagerad privatchaufför (!), fick åka och hämta två minibussar instument.

När jag gick på högstadieskolan var det bara träbänkar och lite runda bord vi elever fick sitta vid i cafeterian, som även användes som allrum. Nu när jag kom hade de precis i samma vecka bytt ut allt och satt dit snygga långa soffor och fåtöljer, biljardbord, projektor med vit duk, och ett antal andra bra underhållningsprylar. Inte en sekund för sent.
Medan nästa hela Sveriges städer lägger ner ungdomsgårdar bygger Eslöv till sin och öppnar upp den på nytt. Tydligen har skolans ungdomsgård varit nedlagd ett antal år, men nu har de öppnat igen. Helt rätt! Om ungdomarna har något att göra händer det inte lika mycket skit. Och att anpassa lokalerna och prylarna ger pluspoäng. Guitarrhero, playstation och datorer. Helt rätt.
När jag gick på skolan var det töntigt att vara på ungdomsgården, nu när jag sprang in några minuter var det fullt med elever. Inte töntigt alls.

Och ja, jag tror faktiskt att det kommer att få hållas rent och helt. Bra regler och en schysst attityd från både elever och lärare så kommer det att funka. Ge det en chans, eller till och med några stycken. Ofta är det bara några få som förstör - inte alla på skolan. Ge det en chans, och jag är säker på att alla kommer att trivas bättre, både på skolan och på ungdomsgården.

(Och ni som läser här och som har någon koppling till skolan - uppdatera mig gärna om hur det går!)

Jag, som skåning, har alltid fått höra hur svårt det är att förstå vår dialekt, hur annorlunda det låter så fort vi öppnar munnen och att det borde textas när en skåning pratar i tv.

Jag har avskytt att ringa till växlar som har självbetjäning, likt SJs system. Du ska med din röst ange varifrån och vart du vill resa. Jag har aldrig lyckats.

När jag i veckan ringde till Skåne(!)trafiken och valde självbetjäning kunde jag inte för mitt liv begripa varför linjen inte förstod mig. Skånetrafiken borde väl ha specialfunktioner som kan lyssna sig till skånskan, oavsett från vilken del av landskapet man kommer i från?

Luren kastade jag i väggen. Och jag missade tåget. Vilket resulterade i att jag fick vänta på Klippans station (?) i över en och en halv timme. Och för övrigt var jag hungrid, men cafét tog inte kort och bankomaten var sprängd.