This is who i am.

Trött och grinig som aldrig förr. Det är nog jag idag.
Har tusen grejer som måste göras och har blivit beordrad att jobba hela helgen. Allt ska göras nu - men inspirationen finns inte på jobbet. Inte alls idag. Den finns väl någon helt annanstans, på resa någonstans. Kanske på ett tåg.

En snickersglass kanske kan lösa mina problem? I hope so. Indeed.

Tankar flyger runt i skallen på mig. Saker som borde bli gjorda, inann det är försent. Saker som skulle gjorts för ett tag sedan. Saker som tydligen hade en deadline för ett bra tag sedan. Kampen har börjat, jag har förstått det nu. Nu gäller det att fullfölja. Och stå på benen. Stå upp för mig själv.

Lilla Isabella har tänkt ett tag:

- Mamma, när klättrar löven upp på träden?

Hemma i Skåne. Riktigt skönt. Även om jag gärna skulle vara på en resa, någonstans i världen. Upptäcka något nytt. Något spännande. Men jag gillar att få landa här hemma, bara ta det lugnt. I morgon ska jag nog ta en ridtur. Säkert tio år sedan sist. Men takterna ska nog sitta kvar, det tror jag.

Kollade på när Samuel spelade trummor under vaktavlösningen vid Stockholms slotti går vid lunchtiden. Helt underbart att lyssna till. Nästan lika många steg som noter emellanåt. Hur sjutton kan man spela samtidigt som man klampar runt och fixar och donar med armar och omöjliga steg? En eloge till dem.
Roligaste var ändå när de körde ett ABBA-medley på slutet och de som inte spelade ställde sig och körde lite rörelser till låtarna. Gned fingrarna när de spelade Money Money Money och tog några steg åt sidorna när de spelade Dancing Queen. Och när de slutade spela avslutade "dansarna" med Carolas snyga avslutning med armarna. Humor på hög nivå. En sanslös kontrast med uniformsklädda och seriösa män som dansar och dessutom gör det med glimten i ögonen. Riktigt roligt att se.