Dagens rus
Jason Mraz och Colbie Callait; Lucky
Och för den delen ska jag på en konsert med honom på Fryshuset den 27 september. Så det så.
Hem.
Trehundra kuvert. Ifyllda, igenklistrade, med frimärken på. Klart. Började från scratch, och nu är de färdiga. Sånt gillar vi.
Nu ska jag hem för att sova någon timme eller två, sen bär det av till Uppsala. Vi får väl se hur det går. Först sömn i min egen säng. Det har det inte blivit på sex dagar. Bryssel - Oslo - Örebro. Home - here I come.
Hoppas.
Behöver världen mer tragedier?
Hade jag varit kristen nu hade jag nog gått till en kyrka och satt mig ner bett. Men nu överlåter jag det till de som kan grejen.
Och nu. Reklampaus.
Music Against Drugs. Be there.
www.musicagainstdrugs.se
Självkontroll.
Kvällen har utspelat sig som i en film. Det jag har sagt har låtit som repliker och kvällens solljus och gatlytornas sken har gjort Bryssels gator till något idylliskt som egentligen inte finns.
Varje mening som har sagts har varit sann. Jag vill inget hellre än att man ska vara lycklig. Hur klyschigt det än låter. Och jag vill inget hellre än att man ska gå sin egen väg. Inte följa någon annans. En egen väg,som man kan gå - oavsett vart den leder. Inte bara hänga med, göra som man blir tillsagd att göra.
Det är som att vinka mot en blind, som att skrika mot en döv.
Det är inte att kompromissa när man följer den andres väg, att kompromissa är att gå vägen tillsammans, bredvid varandra. Inget annat.
Låten talar för sig själv i kväll. Även för mig.
Lars Winnerbäck, En svår och jobbig grej.
Att jag aldrig kan hålla tyst om hur andra ska ta tillvara på sin lycka.
Autch.
- Hur jag fick mitt jobb? Tokengagemang i flera år ideellt, och sen råkade någon se att jag kunde öppna munnen - och vipps så halkade jag på ett stort fett halt bananskal. Och jag är där jag är idag.
Ska jag säga så till dem? Det tar max en minut. Jag behöver nog inte ens stödord.
Men en halvtimme ska jag väl fylla. Om engagemang. Om föreningsliv. Om att det är ganska bra att sitta och lyssna när lärarna snackar pressmeddelande och EU. Och om bananskal. Hala sådana.
Place:Brussels
Adrian ska flytta tillbaka till Rumänien där han bodde för tio år sedan. Buhuu för mig. Vem ska jag nu spela poker med, snacka -toksent -inpå -nätterna medoch vem ska jag fråga när jag behöver is till våra mingel? Jag är djupt deprimerad över att han ska flytta. I alla fall i en microsekund. Kul för honom att han har köpt ett sportcenter med fotbollsplaner, tennisplaner, restauranger och pooler. Good for him, bad for me - som vi säger här nere.
I bland önskar jag att jag kunde stanna här. Jag gillar känslan jag har när jag är här nere.
Back on track
And I wish I could tell you.