Självkontroll.
Kvällen har utspelat sig som i en film. Det jag har sagt har låtit som repliker och kvällens solljus och gatlytornas sken har gjort Bryssels gator till något idylliskt som egentligen inte finns.
Varje mening som har sagts har varit sann. Jag vill inget hellre än att man ska vara lycklig. Hur klyschigt det än låter. Och jag vill inget hellre än att man ska gå sin egen väg. Inte följa någon annans. En egen väg,som man kan gå - oavsett vart den leder. Inte bara hänga med, göra som man blir tillsagd att göra.
Det är som att vinka mot en blind, som att skrika mot en döv.
Det är inte att kompromissa när man följer den andres väg, att kompromissa är att gå vägen tillsammans, bredvid varandra. Inget annat.
Låten talar för sig själv i kväll. Även för mig.
Lars Winnerbäck, En svår och jobbig grej.
Att jag aldrig kan hålla tyst om hur andra ska ta tillvara på sin lycka.