This is who i am.

Är grymt trött just nu. Har jobbat som en tok den här veckan. Inte bara med jobbet, utan med allt annat också. Mycket, otroligt mycket frisksport-arbete. Ny klädkollektion är på gång att formas. Riktigt kul. Vi har träffats tre gånger i flera flera timmar och jobbat med det. Att det kan vara så mycket jobb. Idag har vi suttit på Essingen från klockan 11 till nu, strax efter 20. Hur många timmar är det? Så nu sitter jag och jobbar igen den tiden som jag inte jobbat idag. Har fått jobba på sena kvällar och nätter de senaste dagarna eftersom dagarna har varit fyllda med en del annat. Och jobb såklart.
Längtar till min säng i Bryssel.

Vecka 22 på kommunalarbetaren.se kan du läsa texter av mig på deras hemsida. Jag ska vara deras gästbloggare i en vecka, och läsare ska få följa med i mitt arbete i Bryssel. Vilken fråga! Kul!

Skulle till Karlstad i helgen. Blev lite smått sjuk. Och ställde in.
I går skulle jag till Sundsvall för att hålla föredrag om arbetet i Bryssel och alkoholpolitik. Men lagom vid Söderhamn får hela tågets resenärer hoppa av. Någon ledning hade rivits ner, så vi var tvungna att hoppa av för att åka vidare upp med buss en bit. Och sen hoppa på ett annat tåg som skulle ta oss vidare till Sundsvall.
Det skulle innebära att jag skulle bli två timmar sen till mitt föredrag. Så verksamhetschefen ställde in. Och jag hoppade på ett tåg i Söderhamn som gick söderut tillbaka till Stockholm.
Två resor. Två uppdrag. Två fiaskon. Inga möten. Bläigt med andra ord.

Är i Sverige den här veckan. I fredags var jag på Hotel Rival i Stockholm för att fira EU - 50 år. Många talare, däribland Margot Wallström och Carl Bildt. Bra tal av alla. Men kan inte låta bli att börja småskratta då Bildt öppnar sin mun. Jag kan inte låta bli att få skrattningar i magen som bara vill komma ut ur min mun. Jag är tvungen att söka med min blick runt om i salen för att hitta någon bekräftelse på att han låter kul, att han spelar bra, att han är som en parodi på sig själv - som min kollega sa.
Men runt om mig fann jag ingen bekräftelse. Svenska folket har väl vant sig vid att det verkligen är så Bildt låter och agerar.
Själv ser och hör jag bara Robert Gustavsson och hans parodi på honom. Och jag kan inte låta bli att fundera på om det verkligen är orginalet eller inte som står där framme. Jag kan verkligen inte hålla mig för skratt. Kandu?

Mycket som händer. Mycket att ta tag i. Mycket som håller på att ramla mellan stolar eller slingra sig mellan fingrarna. Men icke! Det ska inte få ramla eller slingra. Jag vägrar.
Upp till kamp!

Det är när man möter de som jobbar med EU i praktiken som jag märker vilket engagemang det finns att få världen, Europa, till ett bättre ställe att leva i.
Att få se de parlamentariker med glädje (faktiskt!) berätta vad de arbetar med och vad deras syn på EU och Parlamentet smittas av på gruppen som är här nere. De lyser av deras avsmittade engagemang. Det är en fröjd att se.

Att Eva-Britt Svensson (v) säger: Jag jobbar i utskottet för kvinnofrågor, jag sitter inte i utskottet. Det är alldeles för många som sitter i styrelser, men jag jobbar jag. Det måste ju någon göra..!

Och visst är det så? Många sitter med armarna i kors, i stället för att dra upp skjortärmarna och ta tag i arbetet. Mer praktiskt. Jag kräver att fler jobbar i styrelser, utskott, arbetsgrupper och liknande. Det är slut med att sitta!

Styrelsemöte i helgen på Stensund. Det är alltid lika underbart att få komma till det ställe som jag finner ro i själen. Alltis lika underbart att träffa smultronpersoner och få utveckla förbundet under sådana här helger. I like.

I dagarna har jag min första studiegrupp nere. Riktigt kul att det blir liv på kontoret och se entusiasmen från gruppen då de ska möta en parlamentariker. Det ger mycket energi tillbaka. Samtidigt som det är mycket jobb - dygnet runt i princip. Men jag gillar att jonglera med alla bollar. Så det jämnar ut sig. Och nästa helg spenderar jag antagligen i Stockholm, så då får jag ta igen mig lite.

Idag har vi träffat Carl Schlyter. Alltid kul och träffa honom. Och alltid lika kul när någon känner igen en och kan ens namn i denna gigantiska byggnad. En vän av oss.
I morgon ska vi träffa Wallströms assistent, Anna Hedh och Eva-Britt Svensson. Ska bli gött. Och inte minst intressant. Första visiten på Kommissionen i morgon för mig. Yeah.

Nu har dagen precis avslutats med glass och melon. Kan dagen sluta bättre? Knappast.

Och ännu en dag lyser solen över stadens hus. Femte raka dagen med solsken. Igår var det nära att komma över 20 - graders - sträcket. Nära nu.

I morgon bär det av. Jag ska få hoppa trampolin! Tjohoo!

Har under två månaders vistelse i Bryssel gått till klackbar/skoreparatören tre gånger. Det är fler gånger än vad jag har gått till något sådant ställe i hela mitt liv. Bryssels gator är inte att leka med. Upp och ner, hit och dit, fram och tillbaks - så ligger stenarna på gatorna. Och att gå rakt fram funkar inte i den här staden - du måste gå krångliga omvägar runt småhål i trottoaren och verkligen lyfta på fötterna om du ska komma framåt. Många gånger har jag snubblat till då jag gått, utan att titta ner på gatan och se vart jag sätter fötterna.
Men. Det som ger plåster på såren är att se att jag inte är ensam på Bryssels gator. Jag är inte ensam om att snubbla till och se så där oskyldig ut efter snubblandets balettdans. Närå - det finns många som ser lika roliga ut som jag känner mig när jag snubblar till. Och de ser lika roliga ut som jag känner mig pinsam då de försöker se sig lätt omkring sig för att se ifall någon såg deras lilla snedsteg och sen går sin väg oskyldig som få...

Är skoreperation avdragsgiltigt?

Mötte idag en gåendes askkopp. Japp, du läste rätt. Jag gick precis förbi Kommissionen då jag mötte en askkopp invirad i den belgiska flaggan komma gåendes. Vilken syn. Jag tog fram kameran och tog en bild som jag tänker använda till en notis jag skrev igår om rökning på offentliga platser och då började den här fimpen prata med mig. Haha! Jag sa att jag är med i en organisation som delvis jobbar med tobaks-frågor. Och plötsligt stod vi där och diskuterade politik inom tobak- och alkoholfrågor. När det plötsligt slår mig. Jag står och pratar med en askkopp med fimpar och den belgiska flaggan. Inget ansikte. Ingen mänsklig kropp. Hur i hela friden ser detta ut?
Jaja, men givande var det. Och nu har jag en bild på fimpen. "Fimpen och jag, vi goda vänner, fastän mycket olika..."

(och eftersom det inte funkar att lägga upp bilder, får ni helt enkelt vänta med att få se fimpen - min nya polare.)

Det funkar inte att lägga upp bilder! Blir galen! Jag har ju bra bilder på alla säkerhetsåtgärder från toppmötet. Tänkte ni skulle få se dem. Men pyttsan.

Förra veckan var det Ministerrådet som hade möte i stan. Det uppmörksammades väldigt mycket. Om inte så i alla fall av poliserna i stan. Runt Schuman där Kommmissionen ligger, där jag också bor, var det fullständigt kaos och avspärrningar överallt och hundratals med poliser runt varje hörn. Stora staket med taggtråd på och avspärrade vägar och kontroller av poliser så fort man skulle gå över gatan. Jag fick visa min legitimation flera gånger - bara för att få gå över gatan. Herregud. Är jag någon hot mot Kommissionen? Ser jag så farlig ut? Ser jag ut som en som kan bombadera Kommissionen och göra så att EU faller? Tror inte det.


Var på Parlamentet med två från Sverige samtidigt som detta möte var i stan, och när vi står där i entréen och har precis mött vår person som vi ska ha ett möte med, börjar hela huset skaka och dåna. Golvet rörde sig under fötterna och en omskakning skälvde genom kroppen. Kerstin utbrister spontant "sådärja, där kom terroratacken" och vi kollar lite oroande på varandra och på säkerhetsvakterna som stod bredvid oss. De såg också lite oroade ut och började fiffla med sina kom-radios. Personen som precis kommit till oss blir lite nervös, men kommer plötsligt på att de håller på med ombyggnader av Parlamentet så det måste ha varit det som lät. Okej säger vi och ler lite nervöst. Plötsligt springer en säkerhetsvakt ut genom dörren och vi står blickstilla och blir ännu mer nervösa. Efter någon sekund kommer han inspringandes och kallar på en annan säkerhetsvakt som också springer ut genom dörren. Och vi blir ännu mer nervösa och vi stod alldeles stilla.
Slutligen kommer de två säkerhetsvakterna in med en gigantisk blommkreation som skulle in i Parlamentet tydligen. Blomman och alla des konstiga tillhörigheter vägde säkert över 40 kilo och de två säkerhetsvakterna pustade och stånkade i flera minuter för att få in dem genom säkerhetskontrollen. Vi började pusta ut och ut kom lite lättade skratt. Sen gick vi och påbörjade vårt möte.

Inkomna mail idag:     63
Skickade mail idag:     72
Missad franska lektion:    1
Låsningar i axlar/rygg:    17
Glas med mineralvatten:    13
Toalettbesök:    8... snart 9

Kan det inte vara torsdag nu? Längtar tills dess. Som bara den. Kommer dagen snart?

Så länge sitter jag och lyssnar på min nya vän; John Mayer. Ljuvligt kvitter i mina öron.

Har varit en del på olika EU-institutioner den här veckan på olika möten. Och i går var jag på ett ställe med två från Sverige. När vi står i foajen och väntar på killen vi ska träffa kommer det helt plötsligt en herre inrusandes från svängdörren och har fokus riktad på hissen en bit framför. Han går förbi oss och nickar och ler.
Vi vänder oss till varandra och kollar förvånat. Var inte det det självaste Leif GW Persson frågar jag lite försynt, och de andra två svarar att johodå, visst var det han. Det var det verkligen.
Vad gör han i Bryssel? Men framför allt; Vad gör han på Europas samlade fackföreningar, där vi var? Problem med polisstyrelsen?

The Ark. Ingen favorit från min sida direkt. Det kan gå precos hur som helst i ESC. Antingen blir de älskade, eller så blir de hatade. Det finns nog inget mittemellan.
Och jag vet inte vad jag ska tycka. Har hela tiden från början tyckt att de låter som ett försök till upphottad dansbandsmusik. Just den här låten. Äh. Jag vet inte.

Jag börjar hitta fler och fler pusselbitar. Fler och fler börjar landa på plats.  Bryssel är min platta. Och jag lägger pusselbit efter pusselbit. Varje pusselbit är inte den andra lik. Men det ska vara så. Jag trivs. Jag trivs med att lägga pussel i Bryssel. Jag trivs med Bryssel. Jag trivs med mitt pusslande.

Blev indragen på ESK-möte idag av Tomas Janson tillsammans med Andrine. ESK-möte ( Ekonomiska och Sociala Kommitteen) behandlade idag alkoholstrategin och kommtten hade möte för att få olika yttranden på det utkast som finns ute. Otroligt lärorikt. Jag blev sekreterare till Andrine och jag skrev så att pennan glöd. Skrev ner allt, nåja nästan allt, som sades och av vem, viktiga punkter som togs upp och frågor som de yttrande ville få svar på från rapportören eller medrapportören och dess experter.

Att sitta där. Liten. Osynlig. Vid sidan om. Observera. Ha såna där tolkhörlurar. Anteckna. Lyssna och förstå. Allt kändes som på riktigt. Jag var på plats på kommitte-möte! Och jag kände mig viktig. Fast jag inte hade rätt till att säga ett knyst. Men jag var med i EU i praktiken. Mäktig känsla. Och väldigt intressant. Och väldigt roligt. Att vara politisk assistent måste nog vara det bästa. Hittills.

På dansgolvet.
- Ska du ha en drink?
- Tack, gärna. En colalight, tack.
- Haha! Jaja, för den här gången då.

Fick min colalight, och hade ögonen på bartendern hela tiden för att inte få i något som jag inte ville ha i glaset. One dietcoke, coming up. Och så fick jag den. Det var bra. Diskussionen efter löd ungefär så här:
- Varför cola? Det är ju party! Då gäller det att ta tag i riktiga grejer.
- Kanske det, men jag anser inte att det här (pekar på hans glas) är riktiga grejer. Jag dricker inte, helt enkelt.
- Oh shit. Wow.


Att vara nykterist i ett annat land än Sverige är som att vara en fridlyst blomma eller något. Många blir förvånade över att man inte dricker mer än apelsinjuice eller cola. Tillochmed mina närmsta vänner här nere frågar mig om jag ändå inte ska ha en öl - kvällen till ära, fast de vet var jag står. Jag tackar artigt nej tack och får den där blicken. Den där blicken som säger mer än vad den egentligen borde säga.
Jag förklarar för dem att jag inte dricker alls, och de slänger iväg en fras i stil med; okej, men det är ju väldigt sunt.

Och visst, de här blickarna och kommentarerna får man hemma i Sverige med. Men hemma är det på något vis accepterat att tacka nej till alkohol, eller så har man i alla fall möjlighet att beställa en alkoholfridrink i baren. Något sådant har jag inte mött här nere. Om jag eller någon av mina vänner frågar efter det i baren blir det en hånskratt och i fredags erbjöd bartendern mig vatten istället. Tack för den!
Det enda undantaget jag mött är när en krog hade en dansk bartender en gång då jag var ute, och han fixade i ordning en alkoholfridrink till mig - utan höjda ögonbryn eller hånskratt. Kanske är det mer vant uppe i Skandinavium med den frågan i baren?

Men lika många som höjer ögonbryn och/eller hånskrattar tycker att det är sunt gjort, att avstå. En belgisk kille som jag mötte, och som var nykter för kvällen för att det  var hans tur att köra, frågade om jag alltid var så här glad och pigg när jag var ute och dansade - utan alkohol i kroppen. Självklart svarade jag. Jag har kul utan tillsatser, svarade jag så där klyshigt som det bara kunde bli. Svaret jag får tillbaka är:
- Fan va bra sagt, gladast och nyktrast på stället. Schysst.

Och visst är det så. Jag har kul utan tillsatser. Det funkar. Väldigt bra.

Det blev ingen dans ikväll. Sorg i lägneheten för det. Helhjärtat.

Och en helt annan sak. Jag vill veta om jag ska upp eller ner i trappan. Eller hoppa till sista trappsteget. Vill veta nu.

Efter nattens bravader så är  jag allt lite mör i kroppen. Men det är bara att ladda om inför kvällens utgång. Håll tummarna att det blir av bara. Nina flyttar och vet inte om hon hinner. Håll tummarna.

I morgon kommer det nog ett saftigt inlägg om alkoholsynen här nere. Håll utkik.

Mina grabbs här i Bryssel är helt klart James Morisson, James Blunt och Lars Winnerbäck. Ljuv musik når mina öron.

Utgång ikväll. Havannaclub. Oyes. Ska bli gött att dansa natten lång. Framför allt med det eminenta sällskapet. Ny outfit är inköpt och danshumöret är på topp - kan det bli bättre?

...snart dags för glass i solskenet på en parkbänk...

Hostar och jobbar i takt med James Morrison's grymt sköna musik. I like a lot.