This is who i am.

Förra veckan var det Ministerrådet som hade möte i stan. Det uppmörksammades väldigt mycket. Om inte så i alla fall av poliserna i stan. Runt Schuman där Kommmissionen ligger, där jag också bor, var det fullständigt kaos och avspärrningar överallt och hundratals med poliser runt varje hörn. Stora staket med taggtråd på och avspärrade vägar och kontroller av poliser så fort man skulle gå över gatan. Jag fick visa min legitimation flera gånger - bara för att få gå över gatan. Herregud. Är jag någon hot mot Kommissionen? Ser jag så farlig ut? Ser jag ut som en som kan bombadera Kommissionen och göra så att EU faller? Tror inte det.


Var på Parlamentet med två från Sverige samtidigt som detta möte var i stan, och när vi står där i entréen och har precis mött vår person som vi ska ha ett möte med, börjar hela huset skaka och dåna. Golvet rörde sig under fötterna och en omskakning skälvde genom kroppen. Kerstin utbrister spontant "sådärja, där kom terroratacken" och vi kollar lite oroande på varandra och på säkerhetsvakterna som stod bredvid oss. De såg också lite oroade ut och började fiffla med sina kom-radios. Personen som precis kommit till oss blir lite nervös, men kommer plötsligt på att de håller på med ombyggnader av Parlamentet så det måste ha varit det som lät. Okej säger vi och ler lite nervöst. Plötsligt springer en säkerhetsvakt ut genom dörren och vi står blickstilla och blir ännu mer nervösa. Efter någon sekund kommer han inspringandes och kallar på en annan säkerhetsvakt som också springer ut genom dörren. Och vi blir ännu mer nervösa och vi stod alldeles stilla.
Slutligen kommer de två säkerhetsvakterna in med en gigantisk blommkreation som skulle in i Parlamentet tydligen. Blomman och alla des konstiga tillhörigheter vägde säkert över 40 kilo och de två säkerhetsvakterna pustade och stånkade i flera minuter för att få in dem genom säkerhetskontrollen. Vi började pusta ut och ut kom lite lättade skratt. Sen gick vi och påbörjade vårt möte.