This is who i am.

Tankar flyger runt i skallen på mig. Saker som borde bli gjorda, inann det är försent. Saker som skulle gjorts för ett tag sedan. Saker som tydligen hade en deadline för ett bra tag sedan. Kampen har börjat, jag har förstått det nu. Nu gäller det att fullfölja. Och stå på benen. Stå upp för mig själv.

Hemma i Skåne. Riktigt skönt. Även om jag gärna skulle vara på en resa, någonstans i världen. Upptäcka något nytt. Något spännande. Men jag gillar att få landa här hemma, bara ta det lugnt. I morgon ska jag nog ta en ridtur. Säkert tio år sedan sist. Men takterna ska nog sitta kvar, det tror jag.

Kollade på när Samuel spelade trummor under vaktavlösningen vid Stockholms slotti går vid lunchtiden. Helt underbart att lyssna till. Nästan lika många steg som noter emellanåt. Hur sjutton kan man spela samtidigt som man klampar runt och fixar och donar med armar och omöjliga steg? En eloge till dem.
Roligaste var ändå när de körde ett ABBA-medley på slutet och de som inte spelade ställde sig och körde lite rörelser till låtarna. Gned fingrarna när de spelade Money Money Money och tog några steg åt sidorna när de spelade Dancing Queen. Och när de slutade spela avslutade "dansarna" med Carolas snyga avslutning med armarna. Humor på hög nivå. En sanslös kontrast med uniformsklädda och seriösa män som dansar och dessutom gör det med glimten i ögonen. Riktigt roligt att se.

Drömde hela natten på franska - på de få ord jag kan såklart. Alla drömmar innehöll Aujourdhi, commes si commes ca, commerce och så vidare. Riktigt klurigt. Kan det bero på min franskalektion i fredags och nu igår? Ge mig mer franska så att jag kan använda lite fler ord, tack.

På både smärta och tabletter. Idag har jag "bara" ätit åtta tabletter hittills. Framsteg.

Dessutom har jag fått nsygga glajjor. Ni som är nyfikna får  komma förbi när jag sitter vid datorn eller läser - då förvandlas jag till glasögonorm.

Ambulandsfärd i torsdagsnatt. Vaknade av att jag inte kunde röra min vänsterarm och inte nacken. Kunde alltså inte gå upp ur sängen. Förbannat ont. P ringde sjukvårdsupplysningen. De tyckte jag skulle svälja alvedon. Jojatackarjag. Där låg jag och kunde inte ens andas utan att skrika av smärta. Hur skulle jag kunna svälja en tablett - liggandes i sängen? Efter en timme ringde P igen och de ringde efter en ambulans. Usch vad jobbigt.
Ambulanskvinnorna kom. De sågs. Jag segrade. Jag fick en massa morfin och muskelavslappnande. Och sen fick jag ömtöcknad följa med(mot min vilja - lyftandes upp på båren (jag ville ju stanna kvar i sängen - nu gjorde det inte lika ont längre) i tut-tut-bilen till Nyköping. Varenda gupp, varenda sväng eller inbromsning gjorde att min nacke rördes och jag därmed skrek av smärta. Mer mofin sprutades in i min trötta kropp. Mer yrsel. Och mer torrhet i munnen. (Attans vad jag längtade efter vatten).
En helvetisk undersökning klockan fyra på natten. Fick en massa tabletter. Försökte sova. Förgäves.

Klockan halv åtta fick jag åka hem från akuten. Tre olika mediciner med mig hem, en remiss till sjukgymnastik och beskedet av att jag drabbats av plötslig rejält kraftig nackspärr.

Nu sitter jag i en fåtölj. På nylagt golv. Mörbultad. Och inför beslutet om jag ska sjukskrivas från jobbet i morrn eller inte. Inte nog med att nacken och armen tar kål på mig - tabletterna gör resten. Jag, som i vanliga fall blir hög av två alvedon, käkar sammanlagt 13 tabletter per dag. PER DAG! Helt sjukt. Och visst hjälper det. Men ger det mig rätten att jobba? Skit också.

En bra dag idag. På olika vis.

Packningen går framåt. Likaså frustrationen av att det inte riktigt vill bli klart här. Men det kommer. På fredagmorgon går flyttlasset. Oyeah.

14 kartonger? Nejnej. Fel. Det är dom jag ser här från datorn. Totalt är det säkert femtio. Menmen.

14 kartonger har packats. Skräp har körts bort. Adressändring gjord. Och källaren är rensad och packad. Slaffsig pizza har ätits och dammet yr kring mig. Flytten är i full show. På fredag går lasset ner till landet. Inte längre Stockholmsbo - nu Trosabo. Eller snart, på fredag.

Packar ner många delar av mig själv - men kommer de att packas upp? Kanske stannar de i kartonger? Eller kommer de att möta dagens ljus? Vårens strålar - eller sommarens?

How the hell shall I know.

Brukar aldrig ha problem med att ligga på hotell - det finns alltid något att sysselsätta sig med. Men just ikväll känns livet lite väl uttråkat. Här sitter jag och funderar på vad jag kan göra klockan elva på fredagkväll.

Tips emot tas vänligt!

Många säger att jag är hemma. I Danmark. Men icke. Tro det eller ej - jag är utomlands och inte hemma. Även om vissa (!) bestämt hävdar att jag är dansk. :)


Fascineras av Danmark. Även fast jag bott granne med Köpenhamn i mina första femton år har jag bara varit här några fåtal gånger. Tror att det här är min femte gång. Köpenhamn kan jag inget alls om och språket ska vi inte ens tala (!) om. Jag förstår oftast inte ett ord av vad de säger även om det är nära besläktat med skånskan. Jag vill hellst prata engelska - då är jag säker på att jag kommer att förstå. Men när de ser mitt namn och min adress - som när jag skulle checka in - började de genast prata danska med mig. Precis som att bara för att jag kommer från Sverige så ska jag förstå danskan. Jag fortsatte prata engelska med receptionisten, och hon danska med mig.

Samma sak hände i taxin. Jag bad om att få åka till ett ställe på engelska, och telefonen ringde kort därefter. Jag svarade på svenska och när jag la på luren började chauffören genast snacka danska med mig. Förstå! Jag förstår inte danska! Även om jag kan förstå några ord kan jag itne för mitt liv förstå sammanhanget eller förstå om de frågar något eller konstaterar något. Sorry! Men så är det.

Och jag vet att några av er just nu sitter och inte tror sina öron - en skåning som inte förstå danska. Kanske är jag skadad av att ha bott norröver mina sista sju år? Jajja.

Sitter hemma i soffan och är helt slut efter fantastiska dygn i Bryssel. Helt slut och färdig har jag nu en ledig helg med massor av saker som ska fixas. Flytten närmar sig och även om tankarna heller vill vara någon annanstans så har jag lyckats packa några lådor.


Jag gillar energin. 

Och ett lugnt likt ett tjockt täcke av snö ligger på jobbets korridor. Riktigt skönt.


Om någon timme drar vi till Bryssel. Första resan det här året - och jag längtar till den gråa staden. Tyvärr är mitt folk bortrrest och det finns inget tillfälle att träffa dem.
Attans vad jag skulle vilja göra en reunion. En reunion av franskafolket som jag lärde känna när jag bodde på plats, och som sen har betytt mycket för mig. Nina, Helder, Agustine, Adrian, Julia, Phellippe.





Och för den delen så tror jag att 2009 har alla möjligheter att bli bättre än 2008. Så det så.

När det är svårt i privatlivet - då går det som på rälls på jobbet. När det är tyngre på arbetet - då går allt som smort hemma. Varför på detta viset?

Ge mig en semestervecka, eller en flyttvecka. Eller vad som. Kanske några dagar i Bryssel?


Arghh! Ryck upp dig, Jeanette.

Sitter med datorn framför tvn och äter kvällsmat. Det är skönt att vara hemma i lägenheten och bara ta det lugnt. Ritkigt skönt. Första lediga stunden på hela veckan - och första tv-programmet på hela veckan.

I morgon dags för ny arbetsdag och på kvällen ska jag snacka. Jag som inte brukar vaar nervös - är det. Usch.

Jag flyttar inte till Bryssel - och jag lämnar inte landet hur som helst.

Nixpix. Det är bara drömmar - och en tanke på att fly. Inget annat. Och inget seriöst. Mina tankar - min blogg.

Det är roligt. Det är det. Det ska bli bra. Det har jag bestämt mig för - och då blir det oftast det. Men det brukar ta tid. Och en flytt är inget man gör på en vecka direkt. Framförallt inte när det handlar om två flyttar.

Samtidigt kommer tankarna upp om det är värt det. Vad ger jag mig in i, egentligen? Instängdhet, ett inramat liv och en evighetsmaskin eller helt enkelt en trygghet, stabilitet och en framtid? Vad vet jag.

Någon som vill ha en gratis inbjudan till Spotify?

Säg till.