Mörbultad.
Ambulandsfärd i torsdagsnatt. Vaknade av att jag inte kunde röra min vänsterarm och inte nacken. Kunde alltså inte gå upp ur sängen. Förbannat ont. P ringde sjukvårdsupplysningen. De tyckte jag skulle svälja alvedon. Jojatackarjag. Där låg jag och kunde inte ens andas utan att skrika av smärta. Hur skulle jag kunna svälja en tablett - liggandes i sängen? Efter en timme ringde P igen och de ringde efter en ambulans. Usch vad jobbigt.
Ambulanskvinnorna kom. De sågs. Jag segrade. Jag fick en massa morfin och muskelavslappnande. Och sen fick jag ömtöcknad följa med(mot min vilja - lyftandes upp på båren (jag ville ju stanna kvar i sängen - nu gjorde det inte lika ont längre) i tut-tut-bilen till Nyköping. Varenda gupp, varenda sväng eller inbromsning gjorde att min nacke rördes och jag därmed skrek av smärta. Mer mofin sprutades in i min trötta kropp. Mer yrsel. Och mer torrhet i munnen. (Attans vad jag längtade efter vatten).
En helvetisk undersökning klockan fyra på natten. Fick en massa tabletter. Försökte sova. Förgäves.
Klockan halv åtta fick jag åka hem från akuten. Tre olika mediciner med mig hem, en remiss till sjukgymnastik och beskedet av att jag drabbats av plötslig rejält kraftig nackspärr.
Nu sitter jag i en fåtölj. På nylagt golv. Mörbultad. Och inför beslutet om jag ska sjukskrivas från jobbet i morrn eller inte. Inte nog med att nacken och armen tar kål på mig - tabletterna gör resten. Jag, som i vanliga fall blir hög av två alvedon, käkar sammanlagt 13 tabletter per dag. PER DAG! Helt sjukt. Och visst hjälper det. Men ger det mig rätten att jobba? Skit också.
Ambulanskvinnorna kom. De sågs. Jag segrade. Jag fick en massa morfin och muskelavslappnande. Och sen fick jag ömtöcknad följa med(mot min vilja - lyftandes upp på båren (jag ville ju stanna kvar i sängen - nu gjorde det inte lika ont längre) i tut-tut-bilen till Nyköping. Varenda gupp, varenda sväng eller inbromsning gjorde att min nacke rördes och jag därmed skrek av smärta. Mer mofin sprutades in i min trötta kropp. Mer yrsel. Och mer torrhet i munnen. (Attans vad jag längtade efter vatten).
En helvetisk undersökning klockan fyra på natten. Fick en massa tabletter. Försökte sova. Förgäves.
Klockan halv åtta fick jag åka hem från akuten. Tre olika mediciner med mig hem, en remiss till sjukgymnastik och beskedet av att jag drabbats av plötslig rejält kraftig nackspärr.
Nu sitter jag i en fåtölj. På nylagt golv. Mörbultad. Och inför beslutet om jag ska sjukskrivas från jobbet i morrn eller inte. Inte nog med att nacken och armen tar kål på mig - tabletterna gör resten. Jag, som i vanliga fall blir hög av två alvedon, käkar sammanlagt 13 tabletter per dag. PER DAG! Helt sjukt. Och visst hjälper det. Men ger det mig rätten att jobba? Skit också.
Kommentarer
Trackback