This is who i am.

Var och handlade lunch vid Schuman där också Kommissionen ligger. Jag gick över gatan och en motocyckelkille åker fram till mig och tar mig på axeln. Tydligen får jag inte gå där. Inga avspärrningar, och inga skyltar - jag kollade noga att jag gick mot grönt när jag gick över gatan. Men tydligen var det avspärrat. Jag sa okej, varför då, och han börjar fråga mig om mitt pass. Jag hade ju så klart inte mitt pass på mig i väskan, det hade jag snällt lagt på bordet - för det behöver jag inte ha när jag handlar lunch. Men tydligen.

Tar fram mitt idkort och han ber mig följa med in mot husväggen och han kollar länge på kortet. Han frågar vad det var för något, och jag svarar att det är en svensk legitimation. Han ser förbryllad ut och tar mitt idkort och åker iväg till en annan polis som också ser förbryllad ut. Han kliar sig i håret och kommer bort till mig. Tydligen så stod det inte vilken nationalitet jag hade, så de kunde inte få reda på från vilket land jag kom ifrån. Jag lyckades övertala dem om att jag är svensk och att Sverige visst är ett medlemsland i EU. Att jag var här och arbetade på vårt kontor några kvarter bort.
Till sist får jag tillbaka mitt kort och jag blir ombedd att vända om. Jag får alltså inte gå över gatan.

Jahapp. Kanske är det gansla skönt ändå att bo hemma i Sverige - där de i alla fall tror på en när man säger att man är svensk. Lunch blev det, men inte det som jag ville ha. Lite tröst med en riktigt god chokladmousse.