This is who i am.

Jag har adlrig varit mycket för att springa. Dels för att det har varit så urbota trist, men framför allt för att min kropp inte pallat med. Slitna knän, sned rygg och kramper i nacke har varit några krämpor att tas med i löpandet.

Men sedan några veckor tillbaka springer jag nuförtiden tre gånger i veckan. Och jag älskar det. Jag har till och med lyckats springa vilse i Vagnhärad när jag  var där i torsdags. Lycka till med att göra om det, om du kan.

I lördags var jag ute i Hagaparken i närmare två timmar och sprang och promenerade. Riktigt skönt. Snart bär det av hemåt från jobbet, och jag riktigt längtar efter att få ta på mig mina löparskor och få ge mig ut i skogen.


Målmedvetenheten sprudlar. I'll be back.