Nattens bravader
Igår blev jag bjuden på slovenska delikatesser på Slovenian House. Helt otroligt gott. Trodde att jag skulle få någon brun/grå sörja med korv eller något. Varifrån jag fått den bilden vet jag inte. Antagligen för att jag inte vet så mycket om just det landet.
Men det var en total förvrängning av den verkliga bilden. En stor förrätt med slovensk salami, ost, getost med sallad och vindruvor och valnötter. Otroligt gott - och mycket. Sen blev det soppa som andra förrätt, en soppa som man tillagar på ett speciellt sätt - det tar hela fyra timmar att göra den. Sen kom huvudrätten in som bestod av deras färksa nypotatis (nästan godare än våra) och en fin, alldeles lagon köttfilé av något slag. Jag är inte så förtjust i köttbitar - men den här var helt annorlunda. Till det fick jag en slovensk sallad och rostade grönsaker och en god sås. Till dessert fick jag en kak-tårta som var gjord på äpplen och något mer. Kan tyckas påminna om äppelkaka - men så är verkligen inte fallet.
En middag med mycket got mat och mycket gott sällskap. Wow säger jag bara.
Middagen avslutades och vi åkte in till Havanaclub för att möta Nils. Vi stod utanför ett tag och snackade och sen kom på vi att vi kanske skulle gå in. In till tempo och skön musik. Mycket folk. Klockan 4 började vi komma på att de höll på att stänga, så vi drog ganska snabbt för att få tag på våra jackor. Rutinerat.
Sen gick vi upp till Louisa och Nils skulle ta sin bil hem till stan utanför Bryssel där han bor. Nina och Luka skulle ta en taxi hem till sig, och jag en till mig. Det slutade med att Nils fick följa med mig hem och låna gästrummet eftersom de hade bogserat bort hans bil från där han hade ställt den. Klant. Så vi åkte hem, satte oss och pratade och drack te och plötsligt var klockan 6.30 på morgonen. Ups. Kanske dags för lite sömn - Nils skulle ju hämta bilen hos polisens garage(eller vad det var) klockan 11.30. Sömn och sen upp och åka till stället. Sen bjöd han på lunch för tack för hjälpen. Sen åkte jag hem till mitt och han åkte hem till sitt - några timmar senare än väntat.
Så nu kan jag skryta med att jag känner en riktig belgare. Så det så. Det är det inte många som gör - som är utländska i Bryssel. Men jag gör.
Riktigt riktigt skoj. I love my life.
Men det var en total förvrängning av den verkliga bilden. En stor förrätt med slovensk salami, ost, getost med sallad och vindruvor och valnötter. Otroligt gott - och mycket. Sen blev det soppa som andra förrätt, en soppa som man tillagar på ett speciellt sätt - det tar hela fyra timmar att göra den. Sen kom huvudrätten in som bestod av deras färksa nypotatis (nästan godare än våra) och en fin, alldeles lagon köttfilé av något slag. Jag är inte så förtjust i köttbitar - men den här var helt annorlunda. Till det fick jag en slovensk sallad och rostade grönsaker och en god sås. Till dessert fick jag en kak-tårta som var gjord på äpplen och något mer. Kan tyckas påminna om äppelkaka - men så är verkligen inte fallet.
En middag med mycket got mat och mycket gott sällskap. Wow säger jag bara.
Middagen avslutades och vi åkte in till Havanaclub för att möta Nils. Vi stod utanför ett tag och snackade och sen kom på vi att vi kanske skulle gå in. In till tempo och skön musik. Mycket folk. Klockan 4 började vi komma på att de höll på att stänga, så vi drog ganska snabbt för att få tag på våra jackor. Rutinerat.
Sen gick vi upp till Louisa och Nils skulle ta sin bil hem till stan utanför Bryssel där han bor. Nina och Luka skulle ta en taxi hem till sig, och jag en till mig. Det slutade med att Nils fick följa med mig hem och låna gästrummet eftersom de hade bogserat bort hans bil från där han hade ställt den. Klant. Så vi åkte hem, satte oss och pratade och drack te och plötsligt var klockan 6.30 på morgonen. Ups. Kanske dags för lite sömn - Nils skulle ju hämta bilen hos polisens garage(eller vad det var) klockan 11.30. Sömn och sen upp och åka till stället. Sen bjöd han på lunch för tack för hjälpen. Sen åkte jag hem till mitt och han åkte hem till sitt - några timmar senare än väntat.
Så nu kan jag skryta med att jag känner en riktig belgare. Så det så. Det är det inte många som gör - som är utländska i Bryssel. Men jag gör.
Riktigt riktigt skoj. I love my life.
Kommentarer
Trackback