This is who i am.

Står och väntar vid ett övergångsställe på att det ska bli grön gubbe. Ser att dragspelsbussen ligger väldigt nära trottoaren. Hinner tänka och fascineras över busschaufförers körförmåga med sådana bussar. Det måste vara svårt - och precis i den tanken blir jag helt plötsligt omkullvällt av en äldre man och jag ser att en äldre dam också helt plötsligt ligger på marken. Och trafikljuset smäller kort därefter ner i marken med ett brak - precis där jag och den äldre damen stått och väntat på grön gubbe. Jarå - bussen smällde i trafikljuset med bakändan och gjorde så att hela stolpen ramlade ner.
Den äldre mannen såg tydligen att det skulle gå åt skogen och lyckades vällta bort mig, samtidigt som en annan dam hjälpte den äldre damen att inte få ett trafikljus i skallen. Hjälp!

Hela händelsen kändes som en sån där actionfilmscen där hjälten rusar in, tar kvinnan och hoppar undan och hamnar ovanpå henne med ett smile. Och de som samlats runtomkring applåderar stort åt händelsen. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar...
Men för min del så blev det sår på knä och armbågar och mannen landade på min arm och hade inte alls det där leendet på läpparna. Snarare snus i munnen och inte så snygga tänder heller för den delen. Men min hjälte var han - och applåderna fick han av omgivningen. Och så klart ett stort tack av mig. Den äldre damen blev chockad och fick hjälp upp på en bänk. Busschauffören sprang ut, ryckte på axlarna och bad om ursäkt. Sen åkte han iväg igen.

Lite skakis av händelsen. Men jag fick i alla fall inte ett trafikljus i skallen. Puh.

Och nej. Vi levde inte lyckliga i resten av våra liv...