Långa dagar - korta nätter.
Efter min nära-döden-upplevelse (?) fick jag ett sms där jag blev bjuden på middag av Santiago från franskan som jag inte träffat på hur länge som helst. Italienskt nere i stan och sen tog han mig till en salsaställe. Tydligen brukar han hänga där och när vi kom var det en salsalektion i gång.
Avundsjukt såg jag på dem när de dansade och följde den sköna rythmen. Santiago gick upp på golvet och började dansa med några efter det att lektionen var slut. Han kommer från Ecuador och har tydligen dansat i större delen av sitt liv. Avundsjukt tittade jag igen på hur han och folk dansade och hur ofattbart roligt de verkade ha.
Santiago bjuder efter en stund upp mig (på spanska) och jag svarar på spanska (ja, lite kommer jag ihåg från högstadiets lektioner) och han lär mig grunderna - på spanska. Och efter fyra timmar på dansgolvet så kändes jag som en i gänget. Jag dansade med massor av olika personer och efter fyra timmar så kunde jag verkligen känna rythmen, ta den till mig - och dansa järnet. Ofattbart roligt.
Efter en promenad hem tillsammans genom stan vid ett, gick jag förbi restaurangen där jag känner några som jobbar. De höll precis på att stänga och föreslog att vi skulle ut och ta en drink. Och visst - sa ja. Så det blev en tur ner några kvarter till stället där de brukar hänga. Några cola light, lite svammel och lite dans senare gick vi hem och sov. Några timmar.
Sen var det dags att börja jobba.
Ännu en helt underbar dag i mitt Bryssel. (Bortsett från trafikljusvältandet)
Avundsjukt såg jag på dem när de dansade och följde den sköna rythmen. Santiago gick upp på golvet och började dansa med några efter det att lektionen var slut. Han kommer från Ecuador och har tydligen dansat i större delen av sitt liv. Avundsjukt tittade jag igen på hur han och folk dansade och hur ofattbart roligt de verkade ha.
Santiago bjuder efter en stund upp mig (på spanska) och jag svarar på spanska (ja, lite kommer jag ihåg från högstadiets lektioner) och han lär mig grunderna - på spanska. Och efter fyra timmar på dansgolvet så kändes jag som en i gänget. Jag dansade med massor av olika personer och efter fyra timmar så kunde jag verkligen känna rythmen, ta den till mig - och dansa järnet. Ofattbart roligt.
Efter en promenad hem tillsammans genom stan vid ett, gick jag förbi restaurangen där jag känner några som jobbar. De höll precis på att stänga och föreslog att vi skulle ut och ta en drink. Och visst - sa ja. Så det blev en tur ner några kvarter till stället där de brukar hänga. Några cola light, lite svammel och lite dans senare gick vi hem och sov. Några timmar.
Sen var det dags att börja jobba.
Ännu en helt underbar dag i mitt Bryssel. (Bortsett från trafikljusvältandet)
Kommentarer
Trackback