Hmpft...

Varför tar hjärnan en paus i bland från allt annat och bara funderar på en enda sak? Varför blir liksom allt annat i livet luddigt och bara försvinner i dessa ögonblick? Det enda som finns kvar blir isönderfunderat och man håller på att svimma av alla tankar. Att det kan bli så i hjärnan. Eller i alla fall i min.
Önskar att du kunde höra av dig så att vi kunde reda ut mina tankar och se om du har lika. Och då kanske göra något av det?

Vill du, så hör av dig. Jag finns alltid här. Oavsett vad det handlar om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback