This is who i am.

På med skorna. På med humöret. Och ner till stan. Efter lite god och exotisk kubansk mat gick jag och Santiago till ett grymt salsaställe. Underbart att få känna rytmen, sänka kroppen och bara dansa. Två timmar flög iväg och sen tog vi vår första drickapaus. Helt slut både han och jag. Länge sedan det blev salsamoves. Det tog ett tag innan jag kom in i det igen. Men attans vad skönt att ge järnet.



En metro senare är jag hemma och det värker i kroppen - men på ett bra sätt. Kroppen skriker efter vätska.
Och stegräknaren skriker efter att få nollställas. Jag har i dag tagit 16745 steg. Slå det om ni kan!

Var och handlade lunch vid Schuman där också Kommissionen ligger. Jag gick över gatan och en motocyckelkille åker fram till mig och tar mig på axeln. Tydligen får jag inte gå där. Inga avspärrningar, och inga skyltar - jag kollade noga att jag gick mot grönt när jag gick över gatan. Men tydligen var det avspärrat. Jag sa okej, varför då, och han börjar fråga mig om mitt pass. Jag hade ju så klart inte mitt pass på mig i väskan, det hade jag snällt lagt på bordet - för det behöver jag inte ha när jag handlar lunch. Men tydligen.

Tar fram mitt idkort och han ber mig följa med in mot husväggen och han kollar länge på kortet. Han frågar vad det var för något, och jag svarar att det är en svensk legitimation. Han ser förbryllad ut och tar mitt idkort och åker iväg till en annan polis som också ser förbryllad ut. Han kliar sig i håret och kommer bort till mig. Tydligen så stod det inte vilken nationalitet jag hade, så de kunde inte få reda på från vilket land jag kom ifrån. Jag lyckades övertala dem om att jag är svensk och att Sverige visst är ett medlemsland i EU. Att jag var här och arbetade på vårt kontor några kvarter bort.
Till sist får jag tillbaka mitt kort och jag blir ombedd att vända om. Jag får alltså inte gå över gatan.

Jahapp. Kanske är det gansla skönt ändå att bo hemma i Sverige - där de i alla fall tror på en när man säger att man är svensk. Lunch blev det, men inte det som jag ville ha. Lite tröst med en riktigt god chokladmousse.

http://www.e24.se/branscher/artikel_219069.e24

På något vis kännerjag mig lite som hemma. Det är skönt att sitta på kontiret och jobba, det är skön säng och jag trivs att handla lunch i kylan.

Nu. Dags för lite shopping på stan.

I början av januari tänkte jag att månaden skulle bli ganska lugn, eftersomhösten varit ganska körig. Men när jag börjar kolla i min kalender har jag inte rest så här mycket på länge:

- Stensund
- Göteborg
- Idre Fjäll
- Budapest
- Uppsala
- Bryssel (för närvarande här)


Snart hoppas jag att få komma ner till Skåne. Dags för magen att ploppa ut så att jag får se lilla livet. Nu - genast! Kom ut nu systerson!

Jag ska nämligen prenumerera på DN - Dagens Nyheter. Nåväl bara i tre månader, sen får vi se om det blir en fortsättning.

Hotellet liggerd ute på bushen, nästan utanför Budapest. Rummet jag har är ett ganska gulligt vandrarhemsrum med lite högre standard. Toalettsitsen hade en sån där papperslapp på sig där det stod Sterilt på. När jag sen öppnade locket låg det en massa flugor i toaletten. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Antingen var det så sterilt att flugorna dog, eller så städade man i somras senast- då det fanns levande flugor.

Natten var väl inte den mest bekväma. Men morgonen gjorde hela natten och flugupptäckterna (hittade fler i duschen) klart helt värt besväret. Utsikten från fönstret är helt underbar. Att få vakna med solen strålandes i solen är lika bra som jordgubbar med glass. Finfin kombo.

Den här veckan bloggar jag från Budapest och narkotikakonferensen på:


www.knarklobbyn.se

Here we go!

Idag tar jag med mig en alldeles egen, nyinköpt (för fem kronor) mugg till jobbet. Vuxenpoäng, och tjong - och helt plötsligt blev jag tjugo år äldre.





Uppdatering:

- Muggen var för stor, så det gick inte.

- Att slappa
- Att äta glass
- Att jobba i soffan
- Att prata i telefon hes
- Att ha filten runt mig
- Att vara hemma och vara tokförkyld.

- Krypa ner i ett varmbad
- Hyra en film
- Ligga under en filt
- Dricka the
- Slumra
- Bli matad
- Få massage
- Slippa tänka
- Slippa göra
- Slippa vara



Jag har den hemskaste förkylningen ever.

Fjällen.
Varför utsätter man sig för sådan smärta?
Varenda muskel i kroppen värker. Dels på grund av träningsvärk efter allt åkande på brädan. Men framförallt beror det på alla krosskador jag fått när jag ramlat, vurpat och satt brädan fel i backen. Aoutch. Och alla blåmärken ska vi inte tala om...

men trots den onda (!) förlamningen är det grymt kul. Och i morgon(?) ska jag ner för den röda backen som jag sneglat på hela dagen.
Min bror säger ju att jag är den bästa eleven han haft, och min andre bror säger att jag åker som en sexa, på en skala upp till tio. Och det är ju ett bra betyg för en som bara åkt en dag och tre åk dagen efter, med värk.
Min tredje bror tycker att jag ska börja hoppa nu. Men honom lyssnar jag inte på. Han bröt lårbenet i måndags och ligger på sjukhus.

I morgon är det bröllop och dop.
Och dagens mums är att min bror som brutit benet får permission, och får sen flyga hem - vilken lyx!.r

Denna gång till fjällen för lite bräda. Jag ska bli en förstagångsåkare. Shit. Är nervös. Vill inte hamna mitt i ett träd som min lillebror gjorde igår, och bryuta lårbenet. Låter mindre kul.Önska mig lycka till...