This is who i am.

Dagen började med att Isabella kom inspringandes i sovrummet jag lånade för natten, och sa att solen var ledsen. Och att vi skulle dansa kring midsommargranen.
Det hon egentligen menade var att det regnade och att vi skulle dansa kring midsommarstången. Även om midsommargranen var ett bra ord.

Frukost. Städ. Och mys med Bella. Sen ivär för att fira sommaren med familjen i FK Tor:s stuga i Råröd. Jag klädde stången med syskonen och har i år varit med och rest den - för första gången någonsin.
Sen dans med hela familjen (23 av 26 pers) med spelmannen som kom till oss. Jag dansade järnet med alla barnen och hade nog roligast av alla. Eller så hade dom som skrattade åt mig lite roligare.
Efter det blev det traditionell midsommarmat med gänget. Flera år sedan jag åt det. Underbart gott. Jordgubbar i stora lass. Typ tjugo liter för mycket - allvarligt.

Nu sitter jag hemma hos gravida systern Martina och spelar poker med henne, hennes sambo och han lillebror. Jag förlorade alla mina marker efter ett ganska vågat spel. Så nu sitter jag och roar mig själv. Inte kul.

Pratade med folk från Bryssel idag. De hade sett en midsommarstång där nere. Antagligen någon svensk som firade. Och de ringde mig och frågade om det var en sån jag hade pratat om tidigare. Och visst var det det. Vi är tydligen helkonstiga.
Jag saknar Bryssel. Fasiken.

(Har idag hittat en dubbelsäng till min nya lägenhet till hösten. Yihaa - på hög nivå.)

Sitter i köket hemma i Stehag. En skön känsla den där att verkligen vara hemma med familjen.
Det blir alltid massor att göra när jag är hemma. Det spelar ingen roll hur ofta jag vore hemma, men när jag är det så är det många jag vill hinna med att träffa - och umgås med. Alltid svårt att lägga schema.

Idag blir det Isabella som jag ska njuta av. Och deras pool. Molnen ska bara försvinna - sen kan vi ligga vid poolen och slappa.

Fler jordgubbar åt folket!

Jag befinner mig mitt icirkusande. Därav lite tomt med inlägg. Så vet ni.

Under midsommarhelgen finns jag tillgänglig igen. Efter helgen så finns jag i Norrköping på Stadium SportsCamp för den som vill hälsa på eller bygga tablå - en eller två. (Lägg märke till rimmet)

Vi hörs!

Tjolahopp!


(Yes - i miss Brussels so damn much.)

Efter gårdagens succé - för att använda en kollages ordval - så känner jag mig helt slut idag. Utmattad - av lättnad.
En hel del planerande inför minglet, men oj så bra det blev.

Nykterhetsrörelsen går framåt. Det syns på deltagarantalet i går. Och stämningen. Jisses. Fy sjutton vad bra.

Bläigt.
Efter det att jag blev omkullvällt av den äldre mannen häromdagen för att inte få ett trafikljus i skallen, har jag haft konstigt ont i mitt knä. Vill inte ha ont. Och framförallt inte just nu. Blä!

Lite konstig i kroppen för övrigt. Många viljor som vill ut på samma gång. Vilken vilja är den rätta? Och när vet jag när jag har bestämt mig - Flummighet på hög nivå, i know.


(Har för övrigt hittat en ny person som får min värld att mysa. Paolo Nutini - love his music, big time. Tack E! Någon som kan skaffa fram hans skiva? Belöning till dig i så fall.)

Var för första gången vid Automium idag. Men inte för att gå till turistattraktionen. Utan för att gå på den latinamerikanska marknaden/mässan som var där idag. Åkte dit med Santiago - och han visade mig alla sina spanska sidor, och lite till. Vi käkade paella och drack någon konstig dricka i ett hörn med gnistrande sol. Sen snubblade vi in i ett marockanskt tält där vi satte oss för att dricka schysst grönt the och filosofera.
Massor av musik, mat och upplevelser och trevliga människor. Människor från hela världen samlades på samma plats för att ta den av en enda kultur.

Ikväll blir det salsa med Santiago - lektion nummer två. Och i morgon blir det antagligen nummer tre. Beroende på hur pigg jag är efter dagens äventyr.



Only a week left. Damn!




Jag vid Automium och mässan - precis innan jag gör ett hopplaskutt (hatar att stå framför kameran) och ramlar ihop till en hög på gräset....
Foto: Santiago Guzman

Efter min nära-döden-upplevelse (?) fick jag ett sms där jag blev bjuden på middag av Santiago från franskan som jag inte träffat på hur länge som helst. Italienskt nere i stan och sen tog han mig till en salsaställe. Tydligen brukar han hänga där och när vi kom var det en salsalektion i gång.
Avundsjukt såg jag på dem när de dansade och följde den sköna rythmen. Santiago gick upp på golvet och började dansa med några efter det att lektionen var slut. Han kommer från Ecuador och har tydligen dansat i större delen av sitt liv. Avundsjukt tittade jag igen på hur han och folk dansade och hur ofattbart roligt de verkade ha.

Santiago bjuder efter en stund upp mig (på spanska) och jag svarar på spanska (ja, lite kommer jag ihåg från högstadiets lektioner) och han lär mig grunderna - på spanska. Och efter fyra timmar på dansgolvet så kändes jag som en i gänget. Jag dansade med massor av olika personer och efter fyra timmar så kunde jag verkligen känna rythmen, ta den till mig - och dansa järnet. Ofattbart roligt.

Efter en promenad hem tillsammans genom stan vid ett, gick jag förbi restaurangen där jag känner några som jobbar. De höll precis på att stänga och föreslog att vi skulle ut och ta en drink. Och visst - sa ja. Så det blev en tur ner några kvarter till stället där de brukar hänga. Några cola light, lite svammel och lite dans senare gick vi hem och sov. Några timmar.
Sen var det dags att börja jobba.

Ännu en helt underbar dag i mitt Bryssel. (Bortsett från trafikljusvältandet)

Står och väntar vid ett övergångsställe på att det ska bli grön gubbe. Ser att dragspelsbussen ligger väldigt nära trottoaren. Hinner tänka och fascineras över busschaufförers körförmåga med sådana bussar. Det måste vara svårt - och precis i den tanken blir jag helt plötsligt omkullvällt av en äldre man och jag ser att en äldre dam också helt plötsligt ligger på marken. Och trafikljuset smäller kort därefter ner i marken med ett brak - precis där jag och den äldre damen stått och väntat på grön gubbe. Jarå - bussen smällde i trafikljuset med bakändan och gjorde så att hela stolpen ramlade ner.
Den äldre mannen såg tydligen att det skulle gå åt skogen och lyckades vällta bort mig, samtidigt som en annan dam hjälpte den äldre damen att inte få ett trafikljus i skallen. Hjälp!

Hela händelsen kändes som en sån där actionfilmscen där hjälten rusar in, tar kvinnan och hoppar undan och hamnar ovanpå henne med ett smile. Och de som samlats runtomkring applåderar stort åt händelsen. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar...
Men för min del så blev det sår på knä och armbågar och mannen landade på min arm och hade inte alls det där leendet på läpparna. Snarare snus i munnen och inte så snygga tänder heller för den delen. Men min hjälte var han - och applåderna fick han av omgivningen. Och så klart ett stort tack av mig. Den äldre damen blev chockad och fick hjälp upp på en bänk. Busschauffören sprang ut, ryckte på axlarna och bad om ursäkt. Sen åkte han iväg igen.

Lite skakis av händelsen. Men jag fick i alla fall inte ett trafikljus i skallen. Puh.

Och nej. Vi levde inte lyckliga i resten av våra liv...

På hemsidan http://hem.passagen.se/dummapricken/ kan du läsa om lilla Matilda. Hon har i dagarna uppmärksammats i medierna för hennes dumma prickar i hjärnan, tumörer med andra ord.

Jag har länge följt hennes resa. Nu tar den nog snart tyvärr slut. Se till att göra något du också. Se till att stödja Barncancerfonden. Du kan ge det sjuka barnet en lite bättre livssituation. Du kan göra så att barnet kan få känna livets positiva sidor bland alla de mörka.
Om inte just dagens sjuka barn får din hjälp - så kan morgondagens barn få den. Forskningen måste framåt.

www.barncancerfonden.se

Vaknade idag av att solen strömmade in på soffan jag sov på i natt. Det var andra natten i rad som jag sovit över hos Adriann och hans bror. Även om det inte är långt mellan oss är det kämpigt att gå den lilla biten mitt i natten. Lånad (ny) tandborste och en tröja - sen var det bara att sova.

Vaknade som sagt, och tänkte att det här dagen kommer att bli underbart fin. Och visst blev den det. Med bara fyra timmarns sömn så gick jag piggt upp, gjorde mig i ordning och åkte ner till stan med mina tillfälliga kombos för lite frukost. Frukost på uteservering på en mysig gata. Fy fanken vad bra det är att känna folk som verkligen vet var Bryssels smultronställen ligger.

Sen var det bara att ta sig hem och börja jobba. Märkte att mailboxen var ovanligt tom och att många frågor som jag slängde ut i går inte var besvarade än. Då slog det mig. Den är ju den sjätte idag - nationaldagen.
För er där hemma är ni lediga. För mig gäller det arbete. Fast jag jobbar för en svensk organisation. Ska springa iväg på en konferens om hur Europa kommer att se ut i framtiden och ska se till att få ett snack med Margot Wallström. Inte helt fy skam med andra ord.

Senare ikväll ska jag åka ner till stan med Adriannoch Nina - vi ska fira Sveriges nationaldag på ett alldeles orginellt sätt. Blåbärsglass och citronglass. Blått o gult. Hurra för Sverige!

Har fruktansvärd träningsvärk idag. Det dels på sena dansande nätter på högklackat. Och dels på värsta träningspasset i akrobatik och tablå i går i parken med Evelina, Johanna och Andreas. Jag lärde dem hur man hjular, står på händer och massa tablåövningar. Riktigt kul. I går. Men i dag känns det i min rygg och i mina ben att jag var dum som inte värmde upp innan. Det är kämpigt att vara underman.

Efter flera timmar i parken, läsandes, har jag fått lite lite färg på kroppen. Satt nu i kväll innan solen gick ner. Det var riktigt skönt.
Manuel kom springandes förbi och nästan sprang över mig innan han såg att det var jag. I går träffade jag Santiago - nästan på samma sätt, fast tvärtom. Då var det jag som nästan sprang på honom utan att se att det var han. Längesen vi träffades, riktigt kul att ses igen. Idag har jag även träffat Adriann och i morgon ska jag träffa Nina. Och häromdan träffade jag Augustine. Helt klart schysst utdelning. På bara några dagar har jag träffat alla mina godbitar här nere. Dem som jag kommer att sakna när jag flyttar.

Efter att ha varit ute de senaste tre nätterna i rad, blir det ikväll en filmkväll med gänget. Underbart gött. Även om planerna var att även gå ut i kväll. Är faktiskt ganska nöjd att det blev en kväll hemma.

För övrigt har jag hittat två nya ställen på tre dagar (nätter) som är guld att dansa på. Och schysst folk. Men framförallt så är det sällskapet som gör kvällen. Just det sista slår aldrig fel.

Många reflektioner idag, och här kommer ytterligare en.

Efter varje film som visas på tv här nere så kommer det upp en ruta som säger: Vill du vinna den här filmen? Sms:a det här numret...

De lottar alltså ut samma film som de precis visat. Hur korkat är egentligen det? Visst kan det vara kul och ha den filmen man har sett. Men vill man verkligen ha den så mycket att man precis efter att man sett den - försöker vinna den?

Hmm. Belgare.

Min stund i rampljuste är nu över. Min stund är borta.

Haha! Närå. Men min tid på kommunalarbetaren.se är numer förbi. Fem inlägg blev det, och har inte fått någon respons som jag hoppades på. Inte en enda som skrivit kommentarer. Det är faktiskt lite synd. Jag ville ju möta läsarna med det jag skrivit!

Riktigt kul att få uppdraget. Inte illa.

Idag fick jag Europaposten, en tidning som ges ut av kommissionens representation i Sverige. På baksidan är en stor artikel om trafiksäkerhet i Europa och jag kan inte låta bli att förundras över siffrorna som står där.

 Antalet trafikolyckor med alkohol i bilden varierar mellan 5 och 30 procent i medlemsländerna. Och då är det siffror beräknade på när en av förarna har haft mer alkohol i blodet än vad som är tillåtet.
Det land som hade lägst siffror var Tjeckien, de som hade högst siffror var Spanien, Frankrike och Portugal. Inte så konstigt med deras alkoholvanor.

 Det som kanske förvånar är att Sverige ligger på fjärde plats. Alltså direkt efter de stora vinländerna. Av alla Sveriges trafikolyckor har en av förarna otillåtet mycket alkohol i blodet, i 25 procent av alla olyckor!

Hur är det då med de fall där man har ?tillåtet? mycket alkohol i blodet? Hur hög är den siffran?

Av de länderna som nämns ovan har man olika promillegränser. Några av dem har högre än vad vi i Sverige har. Inte konstigt att det blir olyckor när man sätter sig bakom ratten efter några glas på krogen. Inte konstigt att siffrorna är så höga.

 

Alla, jag upprepar, ALLA måste börja fatta kopplingen - alkohol - bilkörning - olycka/död. Vad är det som är så svårt att förstå? Sätt dig inte bakom ratten när du har druckit. Svårare än så är det inte. Börja fatta!

 

(Publicerat på kommunalarbetaren.se i min bloggvecka)

 

Nu har jag beställt biljetter hem. Både hem från Bryssel och tåg hem till familjen i Skåne. Hur gött som helst.

Bra att veta när man är var och hur. Bara så ni vet.

Nu ska det lagas middag. Sen blir det spelning igen. Gött.

"När lyckan slumpar sig kallas det Serendipity. "

Jag har förstört ett äktenskap. Haha! Oj, inte så kul kanske, men det lät värre än vad det är. Jag lånade ut en film - Serendipity - Om ödet får bestämma - till Adriann, och i går sa han att han hade brutit förlovningen med sin flickvän. Tydligen hade de träffats och blivit blixtförälskade, och förlovat sig efter en kortare tid. De skulle gifta sig i juli i år. Men tydligen så blev filmen hans tankeställare, eller som han sa - hans knuff till att börja tänka. Så nu har de skjutit upp bröllopet och äktenskapet. Men inte gjort slut. Och tydligen så sa hans flickvän att det var sunt. Jag önskar dem all lycka till.

(Jag ska aldrig mer låna ut filmer till någon jag känner.)

Den gamla mannen i byggnaden bredvid har hela våren kämpat med att få gräs till sin plätt vid huset på baksida. Jag har följt honom när han har legat på rygg och sått frö för frö. Liggandes på rygg och kämpandes med verktyg och måttstock för att få varje frö på sin plats, eller vad han nu gjorde med måttstocken.

Idag vaknade jag av en gräsklippares tjutande, brummande ljud. Men idag var det inte störande som det kan vara då man vaknar av det - och vill sova en liten stund till, men det är helt omöjligt att göra det.  Idag var inget sånt tillfälle. Jag gick upp och tittade ut genom fönstret som jag brukar göra för att observera tillvaron. Och idag så går den gamla mannen runt med en gammal gräsklippare och klipper gräset som han själv har sått - för hand och med precision. Han har lyckats med sitt mål. Han har fått fram en grön gräsmatta. Han har lyckats.

Riktigt kul ikväll. Blev lite dans på krogen. Och idag har jag funnit ett schysst ställe bara några kvarter från där jag bor. Det är kalas.
Det som inte är kalas är att jag snart flyttar härifrån. Vill inte. Blä. Nu vill jag bara stanna och vara med de nya vännerna jag har funnit nu i veckan. Varför tar en tid helt plötsligt slut? Kan man inte få stanna tiden och bara få leva i stunden? Jag skulle så gärna vilja trycka på paus och vara kvar. Fy sjutton vad jag gillar den här staden, det tack vare människorna.

Ja. Jag vet. Jag ska vara glad för att jag har fått en lägenhet. Men det är jag. Men just nu är jag himla glad för att jag är här. Just nu. Oyeah.